Ja. Nu har jag fått en dagbok av min flickvän. Det känns lite konstigt för, jag vet inte direkt hur man skriver dagbok bara sådär. Men jag kan börja med något enkelt. Jag heter Roland Lillienthal och är tjugoett år gammal. Lever i Regensburg med min flickvän. Jag jobbar som en bartender på kvällstid fram till natt. Jag har valt att bli en jude för att min flickvän är jude.
Vad kan man säga om min familj? Inget mer än att de dog 1917 när England kom och föste undan Tyskland så de inte skulle komma in i Frankrike. De blev oskyldigt dödade av en tysk soldat som trodde min föräldrar var engelska soldater.
Så nu mera har jag bara min flickvän.
Mitt liv hänger på mitt jobb för annars hade jag och min flickvän nog varit döda pga av svält. Hon har inget jobb för hon blev sparkad av för många sena ankomster som då inte stämde helt riktigt.
Jag kommer ihåg när jag var liten att pappa ofta brukade åka och fiska med mig. Det som var tragiskt bara var en tradegi som hände med mina släktingar. Vi skulle ut och åka på en stor fiske båt hela Lillienthalfamiljen, farmor, farfar, mormor osv. Jag var nog runt en åtta år då. Vi hade kommit ut en bra bit ut på havet, pappa och jag fick en torsk som vi tänkte ta med oss hem till middag. Men så på hemvägen så måste vi ha krokat på något, förtsnurrade båten helt plötsligt bara runt. Alla föll i men som tur var kunde alla simma. Men nu till det tragiska. Mina far och morföräldrar hamnade under båten och drunknade.
Nej, men nu till något mer glatt, min kära dagbok.
Det jag gillar med att ha ett jobb det är att man verkligen kan skryta om att man har ett jobb. Jag kan vara lite smådryg och sådär jobbig av mig. Men det var också så jag fick min kära sweetheart.
Nej men det börjar bli väldigt sent nu och jag måste sluta skriva. Men först vill jag bara skriva att du kommer vara min närmaste vän. Känns lite konstigt att känna så om en bok men jag tackar dig och sen så kommer jag att tacka min flickvän på mitt lilla sätt.
Ha det bra boken! Måste till jobbet nu, ses imorgon.
Nej, men nu till något mer glatt, min kära dagbok.
Det jag gillar med att ha ett jobb det är att man verkligen kan skryta om att man har ett jobb. Jag kan vara lite smådryg och sådär jobbig av mig. Men det var också så jag fick min kära sweetheart.
Nej men det börjar bli väldigt sent nu och jag måste sluta skriva. Men först vill jag bara skriva att du kommer vara min närmaste vän. Känns lite konstigt att känna så om en bok men jag tackar dig och sen så kommer jag att tacka min flickvän på mitt lilla sätt.
Ha det bra boken! Måste till jobbet nu, ses imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar