Syndabockarna.

Året är 1923 den sjätte maj. 

Det var länge sedan jag skrev till dig, jag har helt enkelt inte haft tid. Just nu skriver jag till dig för att tömma mina känslor och för att jag hoppas att andra ska kunna förstå mig. Jag menar att allt som händer ute på gatorna och med hela samhället är helt sjukt. Jag vill att folk ska kunna läsa vad jag skriver nu och se hur fel vi har blivit behandlade och hur dåligt landet styrs just nu. Jag hoppas att när regeringen och politiken och en stor del av samhället kan ta sitt förnuft till fånga och när dem insett deras felaktiga och sjuka åsikter ska dem få se hur det är att inte vara nazist.

Efter denna nazistiska våg som sprider sig runt i samhället har vi judar blivit tysklands synda bockar, vi blir dåligt behandlade och anses som mindre värda. Jag tycker detta är sjukt och fel. Och den enorma inflation som nu pågår gör inte saken bättre.

Det är redan tillräckligt svårt att vara jude när man blir hatad av nästan alla, Jag är 18 år nu och vågar knappt gå ut på gatan eller till stan för att handla eftersom jag vet att jag riskerar livet genom att göra det. Våran familj har förlorat de flesta av våra vänner som inte är judar och har knappt några kontakter över huvud taget. Redan för 4 år sen gick min mormor bort pga. av de så kallade jude hatarna.

Våran familj har ändå haft rejäl tur eftersom pappa fortfarande får jobba kvar vilket gör att vi kan få i oss lite mat om kvällarna. Jag har försökt söka jobb men ingen vill ha en ”smutsig” jude som anställd. Hyperinflationen gör också så att maten kostar en förmögenhet vilket gör livet hopplöst för tillfället.

Allt som händer just nu känns inte bra alls, min magkänsla säger mig att något hemskt kommer hända och något säger mig att den där Hitler kommer vara en del i det. Har inte tyskland fått nog med problem efter världskriget, måste en judehatare komma in i regeringen.

Det är gatuslagsmål på gatorna vart man går och våld sprids som pesten där nazisterna är smittan och judarna blir smittade.