20 September 1923
Jag antar att det är dags att börja skriva i dig igen. Det har gått en lång tid och nu börjar livet i Tyskland bli allt värre.
När jag idag var på väg till en utav mina kunder såg jag något jag har fruktat länge. En man stod öppet mitt på torget och skrek slagord mot en grupp judar. Jag antar att detta hat inte har väckts under natten men detta var första gången någon öppet stod och skrek mot judar. Tidigare hade folk bara läst NSDAPs tidning och sakta nickat åt den. Nu hade det däremot tagit en vändning.
NSDAP är ett nationalistiskt parti som styrs av Adolf Hitler. Partiet började ta form år 1919, då hade läget inte vart kritiskt alls, de flesta ansåg att Hitler var en galen man och hade ingen respekt alls för honom då. Nu däremot, folk har uppmärksammat honom mycket mer och hans hat mot judarna har spridit över hela landet. Hitler har hållit många tal och har på det sättet fått många anhängare. Jag måste medge att jag själv var på ett utav dem eftersom jag bara inte kan hålla mig ifrån politiken längre. Absolut inte för att jag gillar vad Hitler säger, utan bara för jag vill veta vad som händer runt omkring mig. Och det som händer just nu? Hitler börjar bli en utav huvudpersonerna inom politiken. Folk har börjat ta honom på allvar och tror också på vad han säger. Att säga att hela landets kris är judarnas fel är helt sjukt, det värsta är att folk tror på vad han säger. Det Tyskland jag en gång kände kommer nog aldrig bli sig likt. Folk är desperata.
23 September 1923
Hej igen. Det har gått två dagar nu och man börjat verkligen märka av hur instabilt mitt Tyskland är. Idag var det en öppen sammandrabbning mellan ett par kommunister och några nazister. De hade slagit varandra så mycket att blodpölar hade legat kvar på gatan efter de hade skildrats. Våldet har börjat säga sitt, när folk väljer att gå ut och slåss för sin politiska åsikt bådar det aldrig gott.
27 September 1923
När jag idag skulle betala för mina penslar hos Heim bad kassören mig om 35 tusen mark. Bara några veckor tidigare hade jag köpt ett par penslar för bara 12 mark. Även fast jag motvilligt betalade för dem var det mitt ända alternativ. Utan penslar kan jag inte göra mitt arbete och utan mitt arbete kan jag inte försörja mig alls. Men 35 tusen mark, det är sinnessjukt.
Man börjar verkligen märka av hur fattigt folk har det nu. Mina kunder har halverats under de senaste dagarna. Knappt någon har råd med en snickares tjänster längre. De få kunder jag har kvar är min sista livlina. Utan dem hamnar jag på gatan, vilket vissa utav mina gamla kamrater redan har. Folk har ställt in sig på överlevnad. Hur kan världen bara se på när vi tyskar ruttnar bort!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar