Mannen på torget

Hej dagbok!
 Det har gått lång tid sen jag skrev i dig sist. Jag har haft mycket att stå i sen jag blev den ensamma advokaten i staden. Min närvaro intalar jag mig inbringar relativt lugn och ordning i staden. Mitt jobb är alltid en stomme att stå på för att få inkomst och för att orka med dessa tuffa tider. Tyvärr så arbetet tagit mycket av min fritid och jag kan knappt tjäna in mat för dagen, så dyr som bara en vanlig brödbit har blivit. Hör och häpna, när jag var nere hos handlaren igår på stan så kostade ett bröd flera tusen marks. Det är alltså av anledningarna mycket jobb och ekonomiskt tuffa tider som jag inte har hunnit skriva i dig på några år.

Året är 1923 och dom soldater som har deltagit i kriget har nu kommit hem. De är tillbaka men dom bidrar inte så mycket till att göra Regensburg till ett normalt samhälle, dom flesta soldaterna har gått in i en stor depression efter det som dom har fått gå igenom i kriget. Ett bra exempel är min gamla vän Frits Grunvald. Innan kriget var han en man som jobbade på Affären nere i stan och tog varje dag en öl på stadens pub och njöt av livet. Han var en av dom få som överlevde kriget och ligger idag bara till sängs och skakar. Så egentligen kanske vi skulle klara oss bättre här i Regensburg utan dem, men nu när dom har varit i krig och slagits för Tysklands och vår säkerhet kan vi inte bara lämna dom och dö.

Häromdagen träffade jag en man vid namn Adolf Burwits på torget. Jag hade aldrig pratat med honom förut men han stack bestämt fram en lapp till mig och sa, hjälp till med fritagningen av Adolf Hitler. Han är den enda man som kan ordna upp det här samhället i misär. Jag gick vidare och tänkte inte så mycket mer på det just då.

 När jag kom hem och läste tidningen så stog det, Nationalsocialistiska arbetspartiet och deras ledare Adolf Hitler blev ertappade under en statskupp i Berlin. Då kom mina tankar till Adolf som jag träffade nere på torget. Hur kom det sig att han ville hjälpa någon som har förrått Tyskland och gått emot allt som demokrati står för. Jag förstår inte hur man kan sympatisera med en sådan man.

I utbildningssyfte letade jag upp en radiokanal som tydligen sände ett av Hitlers tal inför det kommande ny valet. Han talade om frihet och ekonomiskt välstånd men började skylla på kommunister och judar och säga att allt var deras fel. Först tyckte jag bara att han lät som vilken galning som helst. Men tänk om den mannen borta i München skulle kunna (som han lovat)  göra så att jag kunde få mer pengar för mödan och äta mig mätt på dagarna.