Datumet är den 10/11, året är 1923. Det är med ett tungt och oroligt hjärta som jag skriver detta. Nog för att det var tufft ute på fältet, men det kan inte jämföras med det här. Man kan se skräcken i ögonen på människor som passerar en på torget, Små barns smala lemmar som skriker efter en matbit. Jag och Margit lever själva på konserverade bönor och hembakt bröd, och vi tvingas ransonera maten i oro över framtiden. Affärerna går dåligt, pengarna tog slut för länge sen. Och Nazisternas svastika syns överallt på planscher, flaggor och uniformer, rött som blod och svart som sot.
Jag försöker att hålla mig undan, väl medveten om att jag inte har något att vinna på att lägga mig i. Och vem vill ha mig på sin sida i vilket fall? Jag vill ha hämnas fransmännen, som så grymt och diskret svälter oss och kväver våra liv, men jag kan inte. För vem vill som sagt ha mig på sin sida? Nazisterna? Haha, så komiskt och ironiskt. Kära dagbok, kan du se mig alliera NSDAP? Det kommer inte på tanke, de skulle döda mig utan att blinka. Och jag har ingen anledning till att gå med i ett politiskt parti som är ute efter mig och mina bröder och systrar. Så vad gör jag nu? Jag väntar.
Men hur länge orkar jag vänta? Hur länge kommer jag att kunna vänta? Kommer jag få leva tillräckligt länge för att se min son födas, få se honom växa upp? Och med vår livssituation, med vårat land som hänger på en skör tråd, kommer han få en bra uppväxt? Jag kan nästan smaka på det, det känns i luften att något är fel.
Varje dag tar lånar jag tidningen från vår mycket trevliga granne Adalie, i hopp om att få en god nyhet om att allt ska ordna sig. Men nej.
Igår hade tydligen NSDAP gjort en kupp mot den gamla ölkällaren Bürgerbräukeller med deras partiledare Adolf Hitler i spetsen i hopp om att få med sig Münchens ledare och befolkning. Enligt tidningen hade tydligen hade Hitler avfyrat ett skott med en revolver och styrkor hade kallats in, men till slut så misslyckades deras kupp och nu är Hitler och hans allierade arresterade. Jag vet inte om jag ska skratta för att han är arresterad eller gråta för att det här kan bara vara början på ett nytt krig, ta i trä. Jag kan bara be för en bättre framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar