Men jag tänker inte ge upp!

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga eller vad jag ska börja med. Ganska mycket har hänt mig under fyra år, både bra och dåliga händelser har inträffat. Jag är rädd, sårad och förvirrad just nu. Det är så svårt att välja bland olika val som livet erbjuder just nu. Det är inte bara så med mig, utan med stackars pappa också. Det är för svårt att acceptera att en liten bit kött kostar 70 00 mark. Ja, så mycket kostar det, och med en liten bit menar jag typ hundra gram. 

Hela Tyskland är påverkade av den hyperinflationen. Landet har blivit fattigt och enormt mycket måste betalas enligt Versaillesfreden. Det känns som att pengarna inte har något värde jämfört med hur värt det var förut. Det värsta är att de folk som redan var fattiga från början är ännu fattigare nu att dom inte ens kan få något bröd. Jag är jätte oroad för pappa. Han bara jobbar och sliter men till vad egentligen? Ibland säger pappa att han bara inte orkar längre och vill ta livet av sig. Det gör mig rädd. 

07/05 - 1923

Nu är det en ny dag idag. Det ser fortfarande likadant ut som det gjorde senast jag skrev. Det känns som att jag inte längre vill leva i Regensburg eller i Tyskland över huvudtaget.

Nu är Hitler närvarande ned hans otåliga nazistpartiet. Varför behandlar han judarna på det sättet? Jag blir förbannad att han lägger all skuld på judarna och anser att dem  är svikare och att dem inte förtjänar att leva här. Varje jude han ser sjuter han i huvudet på den. 

Men jag tänker inte ge upp. Jag ska fortsätta jobba och slita för min pappa och för min egen skull. 

17/09 - 1923