Värsta veckan sen kriget

söndagen den 1 maj 1923

Allt hade börjat kännas bättre, kriget var över och staden var lugn. Även om Tyskland var förnedrat och prestigen var låg så var allt bättre.

Den här veckan har varit den värsta sedan krigets långa år. Nazistpartiet NSDAP var bara en kort fas efter kriget som inte skulle hålla länge, trodde jag. Jag tänkte att Tyskland var så skadat och behövde skylla på någon och valde oss judar eftersom det redan tidigare hade blivit konfliker runt oss. Men nu börjar det gå över styr. NSDAP som styrs av Hitler har börjat sätta upp affischer där de uppmuntrar hat mot judar. De har också föreläsningar och tal på offentliga platser så att alla invånare i Tyskland ska höra om hans nazistidéer. Jag var inte orolig förut för jag trodde inte att någon människa skulle ta detta på allvar eller hålla med, men skrämmande nog börjar ursprungstyskarna tänka över idéen att kriget vart vårt fel. De lär sina barn och barnen sprider det över skolorna. 

I måndags när jag gick till affären kände jag hur folk kollade ovanligt mycket mot mig. Jag trodde att jag inbillade mig och jag hörde att de pratade om något tal. De uttryckte sig som att talet var "fantastiskt", "enastående" och "övertygande". Jag funderade på vem som skulle kunnat hålla detta otroliga tal tills jag hörde "jag ska gå på Hitlers nästa tal och ge honom mer stöd". Så det utomordentliga talet var Hitlers, Hitlers hat mot mig och alla andra oskyldiga judar.

Det var då som jag började oroa mig lite, vad håller på att hända i vår stad? Ska nazisten ta över Regensburg, ska den ta över hela Tyskland?

Men det var inte den enda jobbiga händelsen den dagen. Jag fortsatte att gå mot affären med allas blickar mot mig. Vänner jag pratar med varje dag gick förbi och jag hälsade artigt som jag brukar göra men de svarade inte längre på mina ord. De skämdes över att de någonsin hade pratat med mig och varit vän med mig. Jag kände mig som en varelse från en annan planet. Landet som jag bott i hela mitt liv, landet som var mitt hem hade nu vänt sig emot mig. Jag hade ont i magen hela vägen hem. 

Nästa uppseendeväckande händelse skedde i torsdags.  Jag vaknade upp halv sex på morgonen av massor av oljud. Jag gick igenom den lilla slitna korridoren mot köket för att kolla ut genom fönstret. (Vi har inte råda att bygga upp vårt hus igen, pengarna är slut och Tyskland står i skuld. Jag får jobba mycket och vi får spara in på sakerna för att överleva krisen.)Där såg jag några unga män kasta rutten frukt och skräp på mitt hus. När de såg mig sprang de genast iväg och jag gick ut och tittade på mitt hus. Det var fullt av kladd och smuts och de hade skrivit ”judesvin” på min dörr. Jag blev förbluffad och ledsen. Hade dessa män tagit sig tid till att skaffa rutten frukt och skräp för att kasta på mitt hus och förolämpa min familj. Skrivit judesvin för att hänga ut oss och sedan sprungit iväg när jag kom. Var detta början på mitt nya liv?

Jag kan inte längre sova på nätterna. Jag har knappt sovit någonting sen i torsdags på grund av min oro för mina barn och min fru. Jag oroar mig för att mina barn ska bli utstötta i skolan, att min frus alla väninnor ska lämna henne för hon har inte många judiska vänner.

I lördags tog sig Hitler till ölkällaren i München där stadens ledare sitter. Jag var inte där men jag har hört mina grannar prata om händelsen. De sa att Hitler hade gått dit med sina partikamrater och försökt få med sig Münchens ledare för att bli ett starkare parti. Dock hade de misslyckats och blivit arresterade på grund av deras odemokratiska medel.

Nu står Hitler inför rätta och jag går hela dagarna och tänker på om han får fängelse eller blir frisläppt. Det bästa för detta land skulle vara om Hitler fick sitta i fängelse och lugnet skulle komma tillbaka. Jag vet inte om nazisterna som vuxit och blivit fler och starkare skulle fortsätta kämpa för nazismen. Det känns inte logiskt att de skulle svika sin ledare när han ligger illa till. Men vad är en grupp utan sin ledare? Hur ska de kunna fortsätta att sprida sitt budskap utan sin starka talare Adolf Hitler? Jag förstår att jag kommer få fler sömnlösa nätter och många oroliga dagar men det är något jag måste stå ut med. Gud kommer alltid finnas vid min sida och allt det här som jag har gått igenom nu kommer vara för något bra. Kanske inte i mitt liv, men något bra kommer det att leda till för annars skulle inte gud låta mig gå igenom allt jag har gått igenom.