Nazistjävlar

12 december 1923

Hej,
Jag vet att det var ett tag sedan sist jag skrev men jag har inte riktigt vetat vad jag ska berätta. Det har liksom aldrig blivit av. Är det inte det ena så är det det andra. Därför så skriver jag väldigt långt nu, för jag har haft så mycket tankar och känslor inom mig på senaste tiden som jag måste få utlopp för. Så jag tänkte skriva av mig lite, bara för att själv få ordning på mina tankar. Jag har så mycket att skriva.

Just nu råder det total hyperinflation i tyskland. Något som igår var värt något kan idag ha värdet av något helt annat. Alla i min familj tvingas nu att jobba hårt för brödfödan och eftersom att mina småbrorsor inte är några småglin längre så jobbar en av dem på bageriet med mor medans den andra får putsa skor. Själv jobbar jag och farsan kvar på raffinaderiet men om krig skulle uppstå så skulle jag nu, tjugoen år fyllda, gå ut i krig. Alla har det svårt, de lider av hungersnöd och fattigdom och det är mycket sällan som man kan se den här intensiva gnistan av hopp i någons ögon. Jag hoppas att jag kunde hoppas på framtiden men eftersom att jag är en pessimist så skulle jag aldrig sätta hopp till något som jag inte trodde på. Därför sätter jag inte särskilt mycket hopp till någonting. Men om jag skulle bli tvungen att sätta hopp i en sak om något så skulle det vara kommunismen.

Samtidigt som välståndet har rasat så har mitt och min familjs förtroende för kommunismen ökat. Jag gillar deras idé om att alla ska göra sitt bästa efter sin egen förmåga och att alla ska ha lika. Och i tider som dessa så tycker jag att samhället måste samarbeta och dela med sig av det man har, och inte bara roffa åt sig som giriga glupska vargar. Men nu till varför jag skriver om kommunismen. Jo, för ungefär en månad sedan så hände något i München. Det tyska nazistpartiet NSDAP försökte nämligen sig på en stadskupp för att ockupera en ölkällare i München där statens ledning sitter. Du förstår, NSDAP startade år 1919 med att försöka sprida sitt budskap i Tyskland. Bl.a. så skyller de flera utav svårigheterna på judarna och kommunisterna. Nazister och kommunister är nämligen ärkefiender med varandra, och nazisterna vill få tillbaka Tyskland till en sorts stormaktsposition och lova fred, rättvisa och upprättelse. Deras ledare, vid namn Adolf Hitler, verkar skvatt galen men han har tydligen fått med sig män som Göring m.fl. Men i alla fall, på morgonen den nionde april så marscherade NSDAP in mot centrum. Polisen hade öppnat eld men elden hade besvarats från motståndarna. Jag vet inte exakt hur kuppen kom att förhålla sig men jag vet i alla fall att Adolf Hitler nu har blivit gripen men han är icke dömd till något än. Personligen så tycker jag att tokstollar som han borde hållas inspärrade för gott, jag menar, man vet aldrig vad hans parti kan komma att åstadkomma och vilka som kan komma att bli konsekvenserna för deras handlande. Nazistjävlar, det är vad de är. Skyller på andra när skyldigheten ligger på oss alla. Det kommer att bli precis som i versaillesfreden, andra kommer att få skulden för något som de inte har gjort, och de som får skulden kommer att bli väldigt utsatta. Men jag vet att många har det dåligt och att det därför skulle vilja ha någon att skylla på.

 Politiken i landet är för övrigt väldigt instabil och spretig just nu. Faktum är att vårt land nu faktiskt kallas för Weimarrepubliken men eftersom att jag känner mig mer bekväm med att säga tyskland så är det vad jag kommer skriva här (det är ju trots allt min egen bok). Presidenten har svårt att få inflytande över folket och regeringen är allt annat än kraftfull just nu, med den stora spridningen på partier. Men eftersom att jag hoppas, om jag nu kunde hoppas, på kommunistpartiet så tror jag ändå att det kommer att bli bättre. Allt jag vill är att få ett bra jobb, träffa kärleken och att min familj ska må bra och vara välbehållen. Men det kan vara att hoppas för mycket på framtiden, särskilt för en person som inte sätter föga tillit till hopp.