Hoppet håller oss vid liv - hoppet om en bättre framtid.

Datumet är den 9/11, året är 1923.

Kära dagbok. Här sitter jag vid ett café och skriver till dig. Idag är dagen ändå helt okej. Det är lugnt och fridfullt och solen skiner. Men bakom detta döljer sig det hårda livet som fort stiger upp. Jag kan se skräcken i ögonen på människor som passerar en på torget och varje gång träffas jag rakt i hjärtat när jag ser de små barnen som tigger om mat. Jag ser hur orättviss världen är. Gud finns du där?

Även jag har påverkats hårt, pengarna jag ärvt från den store Otto Von Bismarck hjälper inte. Det räckte bra förut men nu med denna svåra hyperinflation tar pengarna slut fort och de pengar man har kvar förlorar värde. Familjeaffärerna går dåligt och mitt yrke som sjuksköterska ger nu så att det räcker men hur länge kommer detta att vara.

Min mor vill att jag gifter mig med en man som kan hjälpa mig bevara min förmögenhet som ärvt. Men jag kämpar för att fortfarande vara en självständig Bismarck som min far har lärt mig, jag väntar på att finna kärleken på egen hand. Men nu är inte tiden inne för att leta efter kärlek nu är tiden inne för att kämpa men just vet jag inte vad jag ska göra. Jag är utbildad att kunna hantera krig men vet inget om hanteringen av konsekvenserna.

Igår gjorde tydligen NSDAP en kupp mot den gamla ölkällaren Bürgerbräukeller med deras partiledare Adolf Hitler i spetsen i hopp om att få med sig Münchens ledare och befolkning ungefär som Mussolini gjorde i Italien förra året. Enligt tidningen hade tydligen Hitler avfyrat ett skott med en revolver och styrkor hade kallats in, men till slut så misslyckades deras kupp och nu är Hitler och hans allierade arresterade. Arresterade det låter bra men vi har större problem en liten makt galning som Adolf Hitler och hans NSDAP. Vad ska vi göra med denna stora inflation, folket svält tär på landet. Vi bara hoppas. Hoppet håller oss vid liv. Hoppet om en bättre framtid.