Inflationen slog lika hårt på min ekonomi som kriget slog på min kropp, alltså förintade vissa delar av den. Jag var på väg till mitt lok idag då jag ville gå och köpa en chokladkaka. Jag vek av från vägen mot lokstallet och ändrade riktning mot affären. Jag gick fram till godisdisken och såg priset på chokladen. 20 000 riksmark. Chockad och irriterad gick jag fram och slog näven i disken. Jag sa argt åt damen i kassan att hon inte kan ta 20 000 riksmark för en chokladkaka. Men jo det kunde hon. Hon sa åt mig att jag skulle börja läsa tidningen, eftersom sen fransmännen tog vårt kol har det rått inflation. Grodlårsätarna hade visst tagit gruvorna tidigt i morse.
Senare när jag gick ut från affären var det storbråk på gatan. Röda fanor svajade åt vänster och hakkorsklädda fanor vajade åt höger. Glåpord som politiska virus och röda landsförrädare kom från båda hållen. Det var visst en sammandrabbning mellan kommunister och unga nazister. Jag står inte för tillfället på någon sida. Kommunisterna kommer inte stoppa inflationen med deras ideologi, snarare förvärra den. Jag kan inte heller tro att NSDAP kommer komma någon vart. Dock så kan deras framåtanda kanske vara till nytta om man skulle ta och ge tillbaks mot Fransmännen som tog vårt kol och satte oss i den här situationen. Men vid det tillfället hade jag ändå inte någon lust att slåss så jag smet ut bakvägen.
14 November 1923
Jag tjänar minst i mitt område. 500 000 Mark. Mina 300 mark har mångdubblats och nu är min lön skyhög, även fast den inte ens är värd en dollar. För en vecka sedan så skulle min lön ha varit en astronomisk summa som jag inte ens skulle ha drömt om (eller drömma om 500 000 mark i månaden gjorde jag men jag skulle aldrig förstå att det skulle bli verklighet). Tyvärr har jag ändå inte råd med en fin hatt eller rock, jag får nöja mig med mina sotiga förarbyxor och min solkiga skjorta som har brännmärken lite här och var. Min basker får i mitt sinne vara en ståtlig hatt.
jag har funderat mer över Tysklands politiska läge. Jag låg och grubblade hela natten. Tyskland behöver inte ett kommunistiskt styre, men inte heller ett nationalsocialistiskt. Flera experter har sagt att Hitler som nu sitter häktad är ett politiskt misstag, men jag tror något annat. En man som kan sätta igång en kupp lika effektivt som Hitler och en man som kan tala lika övertygande inför ett antal politiker under blufförhållanden är något speciellt. Om han döms till ett längre straff tror jag inte att han kommer klara av att ta sig fram politiskt, men om han kommer ut snabbt kommer den tyska politiken antagligen förändras drastiskt.
Men nu ska jag berätta om ett helt annat ämne, nämligen tapetsering. Jag har kanske inte råd med tapet, men jag kan använda alla dessa värdelösa sedlar till tapet.
Apropå pengar så har jag snart
tjänat ihop till en dollar; min lön höjdes med 1 miljon riksmark igår. Hoppas bara att folk fortfarande kommer vilja använda tåg. Jag menar snart kommer det vara billigare att åka automobil.
24 December 1923
God jul kära dagbok. Jag ska ge dig en liten present. Ett namn. Från och med nu kommer du vara känd som Claudia efter min kära moster som dog i cancer. Jag gillar tapeterna i mitt boende. Eller man kan kanske inte kalla det tapeter, snarare värdelösa papperslappar som en gång har varit ovärdeliga. Min nuvarande lön är 1 000 000 000 mark. Hyperinflationen som råder låter mig tapetsera mitt kök med 20 000 000 mark och mitt vardagsrum med 30 000 000 mark. Men så har jag ändå inte råd med en hög hatt eller ny rock. Vad ska säga om årets firande av Jesu födelsedag? Inte alls som det brukar. Inga glada barn på gatorna och inte någon julgran på torgplatsen. Inga föräldrar som köper leksaker till sina barn och inga åldringar som njuter av god glögg på LeCandide. Eller hur skulle de kunna köpa julklappar till sina barn eller avnjuta glögg på LeCandide. Alla leksaks och kläd affärer är stängda och priserna på LeCandide låter bara rika människor som borgmästaren ta en glögg.
31 December 1923
Inga fyrverkerier idag, inte heller några radiosändningar om människor vi förlorat i Regensburg under det gångna året. Alla är hemma och sköter sig själva. Jag hoppas nästan att Hitler kommer ut till det politiska livet fort, vi behöver politiska ändringar i Tyskland.
Godnatt Claudia
/Din Adam Himmler
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar