Tyskland förändras

3 oktober 1923

Kära Dagbok. Jag har bestämt mig för att fortsätta skriva i dig trots att jag inte längre behöver. Jag vet inte riktigt varför men ibland får jag bara lust att skriva. Kanske är det för att du ger mig en känsla av kontroll som jag i dessa kristider eftertraktar.

 Idag gick jag och Karl som vanligt till Broder Petrus källare för en öl efter jobbet. Mina armar värkte ifrån hammarslagen, vi hade jobbat hårt båda två som det anstår en riktig tysk. Men när vi skulle betala för ölen så var priset hundrafemtitusen mark. En mindre förmögenhet! Det är en som veckolön för en varvsarbetare som jag, hur kunde några glas kosta så mycket. Vi vägrade först att betala för Petter som hällde upp är trots allt till hälften jude och vi trodde att han försökte lura oss. Men mitt i vårt bråk så kom det in några bönder och avbröt. De sa att priserna är lika höga överallt,  och att allt beror på hyperinflationen. Inflation är när allting ökar i värde förstod jag det som. Det som kostade tio mark förra veckan kan kosta tiotusen idag, våran öl var inte ett undantag .

Det ända vi kunde göra efter deras lilla föredrag  var att trumpet betala för ölen och gå därifrån med tomma fickor. Men vi var fyllda med tankar istället. Hur kunde våran klassiska mark  bli mindre värd en ett gruskorn?

14 oktober 1923

Nu får det vara nog! Hur dålig är inte ekonomin när ett par skor kostar över en miljon. Det verkar som om barnen får klara sig utan vinterkängor i år, jag har helt enkelt inte två miljoner mark.  Och politikerna med sina löften gör inte ett smack, de verkar nästan vilja att Tyskland ska köras i botten . Det är därför jag tror jag röstar för det nya partiet N.S.D.A.P i de kommande riksdagsvalet. De verkar vara det enda parti som vill göra någonting åt den situation som Tyskland har hamnat i.

1 november 1923

Idag så hände något ovanligt i våran lilla stad. Det uppstod slagsmål utanför den gamla smedjan mellan oss nationalsocialister och kommunisterna. Jag tyvärr inte med den dagen men Karl som var det  har berättat för mig vad som hände. Tydligen så hade nationalisterna bara marscherat på gatorna och ropat slagorden som vi lärt oss ifrån München när kommunisterna gett sig på dem med nävarna.  Karl säger att vissa av slagorden  berörde kommunismen vilket de inte klarade av.

Jag föraktar de som fortfarande sympatiserar med kommunistpartiet efter det här, nu har dessa samhällsförstörare visat sitt rätta ansikte.

På varvet så var stämningen god dagen efter. De som hade varit med ansåg att vi hade vunnit emot Messerschmidt där de flesta var kommunister.  Berättelserna flödade och gratis exemplar av Völkischer  Beobachter delades ut till alla som ville ha. Själv så började jag läsa och fängslades av tidningens alla lösningar på katastroferna som Tyskland har fått genomlida. Det kändes som om jag hade den hittat den lösa mutter som gjorde att skeppet läckte och den hade funnits framför ögonen på mig hela tiden utan att jag hade märkt något.  Äntligen förstod jag att den lösa muttern var judarna...