Det har hänt mycket sedan jag skrev i den första av mina dagböcker för drygt fyra år sedan.
Jag minns när jag kom hem till min far den där gången.
Han hade blivit lite äldre och gråare, det är sant. Men....han var också förändrad på ett annat sätt!
Vårt hem såg väl ut som när jag lämnade det men ändå inte! Han hade varit tvungen att sälja en del saker för att kunna köpa sig mat i slutet på kriget. Sedan länge var kunder "sällsynta gäster" och han verkade snarare skämmas inför mig snarare än att vara glad över att jag kom hem helskinnad.
Åren som kom och gick förde med sig många händelser. Min fars rörelse började nu sakta men säkert att blomstra upp igen! 20-talet har fört med sig ett nytt mode, ny musik och nya tankar. Min far Richard har levt upp trots allt när han fick pengar igen och kunde anställa sömmerskor till sitt skrädderi!
Jag själv kunde söka in till universitetet och fullfölja mina studier. I våras när jag tog examen blev jag nästan omedelbart anställd som Studienrat vid läroverket här.
Flera av mina årskamrater kom aldrig tillbaka, varken Hubert, Ludwig eller Josef.......jag pratade med deras föräldrar och de stupade alla i slutet av kriget! Jag har besökt deras gravar....de ligger visserligen inte där utan i Flandern eller i öst. Jag gråter efter varje sånt besök på kyrkogården. Så meningslöst! Vilket slöseri med liv!
För två år sedan när jag träffade Hermine blev jag ännu mer sporrad att göra karriär!
Vi träffades på ett cafe inte långt från universitetet. . I början vågade jag knappt andas när hon var i närheten av rädsla för att hon skulle försvinna....ingen har nog älskat någon annan som jag älskar henne....
Hermines far är instrumentmakare och betraktar mig nog fortfarande som en "sprätt och uppkomling" men jag struntar i det!
Hermine och jag gifte oss för lite mindre än ett år sedan och flyttade till en lägenhet här vid Silberne Fischgasse! Lägenheten är verkligen inte stor, två små rum och ett kök, men vi är lyckliga!
Hennes far var ute i kriget tre och ett halvt år och tycker att freden var orättvis och att Tyskland är utan skuld till det hela! Ibland har jag fått hämta honom på olika ölhallar där han sitter med likasinnade och gapar om Tysklands storhet och om "en dolk i ryggen" och om inte USA hade gått med skulle vi segrat....blablabla!!! Ibland blir jag så trött på honom och han tigger ölpengar av mig då och då!
Det är oroligt på en del platser i landet!
I januari ockuperade fransmän och belgare ruhrområdet och det blev inflation i landet! Trettio millioner Mark för ett bröd eller ett paket smör!
Skadeståndet och inflationen verkar göra så att många vanliga människor inte riktigt tror på demokratin längre.
För två år sedan kom ett nytt parti på tal i oredan. Det heter Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei, NSDAP , med en Adolf Hitler som ledare!
Det verkar också vara en gaphals och från Österrike dessutom!
Hermines far Dieter har tjatat om honom många gånger. Tysklands räddare säger han! Denne Hitler fick visst fängelse också efter någon slags kupp med polis och militär i en ölhall i Munchen helt nyligen så han ställer förmodligen inte till med något mer!
Jag bekymrar mig inte så mycket om politik egentligen. Jag bryr mig, i stort sett bara om Hermine och om min far och är glad över att vi har mat på bordet och tak över huvudet!
Jag måste sluta för idag. Min Herminchen kommer hem snart från arbetet på biblioteket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar