1923-03-04
Även om det var ett tag sedan jag skrev i min dagbok så må jag säga att de senaste händelserna har chockat mig.
För exakt en vecka sedan när jag var på väg ner till marknaden slog det mig hur Tyskland och bara lilla Regensburg har förändrats. Nu kostar en brödbit skjortan. Det finns varken pengar eller hopp om framtiden. Väl på marknaden sålde jag min getmjölken och köpte mat som vi lär överleva en vecka på. Måleriet har jag fått ge upp helt, vilket har gjort mitt liv gråare, bokstavligen. Även mina kära får har blivit påverkade av vårt lands kris, eftersom maten är knapp så sjunker dem i antal och även jag börjar invänta det snar kommande slutet.
För ett tag sen patrullerade NSDAP medlemmar över Stortorget, det är skrämmande. Det är skrämmande att när vissa människor förlorar greppet på tillvaron så börjar dem skylla på andras existens. Om detta är hur människan fungerar då känns det lika bra att få somna in och inte vakna.
Min goda vän Eric Heyne bor nu mera hemma oss mig, hans hus är inte längre säkert för honom och hans dotter. Dem sover i det lilla extra rummet och är oändligt tacksamma. Egentligen borde jag vara den som är tacksam, eftersom Erics far var en rik man så betalar dem hyra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar