Förändringen

24:e September 1923 

Mitt nya jobb som bagare har varit rätt så bra. Jag har lärt känna chefen lite och jag tror att han börjar gilla mig. Lönen kanske inte är det bästa, men det räcker för att kunna betala för mitt hem och mat. Dock så har jag svårt att köpa material till att måla, en pensel på marknaden kostar 50000 riksmark. Förut brukade man kunna köpa penslar, färg och papper för bara 40 riksmark, det är helt makalöst.

Det enda som folket pratar om just nu är "Hyperinflationen tar kol på oss, kan inte allt bara bli som vanligt?". Man kan se fattiga familjer som blir tvingade till att köpa bröd för flera tusen riksmark. Helt otroligt, hur kunde allt detta ske? Jag vågar inte ens tänka på hur Tyskland kommer se ut om tio eller femton år.

29:e September 1923 

Imorse när jag satt på ett kafé och läste tidningen fick jag syn på en förunderlig nyhet, rubriken lydde "NSDAP partiet som ska rädda Tyskland". "Ännu ett ynkligt försök till att rädda Tyskland för kriserna" tänkte jag, Det är kaos i riksdagen och här kommer det ett nytt parti som tydligen ska göra Tyskland till en stormakt igen och de ska lösa alla problem. Och det värsta är väl ändå att de lägger skulden på judarna för allt, det måste vara ett skämt. Samt varnar de för kommunisterna och att de kommer ta över, det är bara snack. Man får väl se hur det går, enligt mig borde man bara sakta men säkert klara sig igenom krisen och allt kommer nog bli bra tillslut.

1:a November 1923 

Idag bevittnade jag något hemskt. När jag skulle gå till bageriet så var det några som stod och stirrade på någonting, jag gick fram för att se vad som hade hänt. Mitt på gatan var det en liten flicka på ungefär 8 år som satt på gatan och grät. En ung flicka med en röd mossa och en brun jacka som var alldeles lerig av gatans smuts. När jag kom närmare såg jag att hon grät vid sidan av en väldigt mager hund, den var död och flickans mamma försökte få med sig flickan men hon rörde sig inte. "Jag tänker inte gå utan Max" grät den lilla flickan så, man hörde nästan inte ett ord på grund utav hennes snyftande. Hunden dog av att familjen inte hade råd med mat till den.

Just den scenen kommer jag aldrig kunna släppa från mina tankar, det var verkligen hemskt att se. Hur länge ska sådana saker behöva ske? Kan inte allting bara bli som vanligt igen.

7:e November 1923 

I tidningen står det väldigt mycket om Tysklands situation, hur politiken brister och hur kommunisterna växer och växer. Och så står det om NSDAP, hur de varnar för kommunisterna och de lägger all skuld på judarna. Vilket jag kan se lite sanning i faktiskt, de har ju ändå gjort saker som bidrog till allt. De pratar om hur de ska befria Tyskland från all problem och de ska bygga upp landet igen till sitt gamla jag. Allt låter ändå som vilket parti som helst skulle kunna trycka ur sig för att få makten. Men när jag tänker på det så verkar de ändå seriösa.

En annan artikel berätta om hur Hitler ska starta en statskupp genom att ockupera en ölkällare, de verkar alltså vara allvarliga med va de står för. Även deras åsikter om judarna och kommunisterna verkar vara lite att ta i så låter det ända som att NSDAP kan var bra för Tyskland.