Vem är Rosemarie Blomberg?

Jag hade inte tänkt skriva mycket om mig själv, det skulle aldrig räcka, ens med en miljon ord. Men jag kan ge dig en bra början och presentera mig. Jag heter Rosemarie Blomberg och bor i en liten stad Regensbug, i Tyskland. Året är 1919. Anledningen till att jag inte kommer kunna skriva mycket är att jag sedan några år tillbaka har jobbat som spårvagnskonduktör, och om jag inte vill förlora min chans till att känna mig självständig och tjäna mina egna pengar gäller det att jag kommer i tid eller tidigare. Och just nu börjar min tid här ta slut. Men visst ska ni få veta hur jag bor här i Regensburg först. Jag bor i en ganska liten lägenhet, kanske en lite för stor för bara mig men jag har inte haft modet att flytta. Det finns inte mycket möbler och väggarna är prydda av gamla tavlor och ovanför den stora sängen hänger en stor tavla från bröllopet 1909 och bredvid två dammiga grå-svart urnor.

För bara ett år sedan tog kriget slut och krigstiden har varit en av de tuffaste. Plötsligt blev jag själv här hemma, jag fick plötsligt börja jobba, och kvällarna ägnade jag åt att lyssna på radion för att varje dag hoppas att det skulle ta slut. Att jag skulle få gå ut på gatorna och krama om mina kära, att slippa gömma mig när larmet börjar ljuda, att slippa leva i skräcken om vad som hända skall.
Och nu när kriget äntligen är över är jag ändå ensammare än någonsin och vardagen känns inte detsamma. Inte kan jag säga att jag saknar den tiden men i 4 år fick jag leva med den skräcken, och nu är plötsligt allt över, och ingenstans har jag att ta vägen. Bönerna har blivit min enda räddning.