Svaret på denna fråga vet jag ej. Ty det enda jag är säker på är att mitt namn är Hildegard. Kanske är det inte meningen att man inte ska veta mer. Kanske är det så vi människor ska vara. Frågetecken. Ovetande livet ut. Jag tror att vi alla lever med en skvätt hybris. Vi tror oss veta vad som är rätt, vem som är rätt, hur som är rätt. Egentligen har vi nog inte de rätta svaren. Folk är beredda att offra allt för vinsten. Redo att förlora att moral för det man inbillar sig är rätt. Människor sätts i lågor. Städer sätts i brand. Moral glöms bort och hoppet försvinner som en snöflinga en varm sommardag.
Men inte i Regensburg sa de. När jag och min familj packade våra väskor och flyttade hit då kriget träffat vår lilla stad hårt möttes vi av leenden och omfamningar. ”Här kommer ni trivas, i Regensburg trivs alla. När kriget är över kommer det här vara himlen på jorden”. Till en början accepterade jag deras ord, men nu efter ett halvår i den här staden har jag förstått att Regensburg inte är paradiset på jorden. Gräset är inte lika grönt som de beskrev. Gungan svingar inte lika högt. Den gungar faktiskt inte alls. Vinden värmer inte varm som en lätt omfamning. Vinden är isande kall och värmer inte alls.
Jag antar att jag borde vara glad. Kriget är ju över. Jag är glad, det är jag. Kriget är ju över. Hissa flaggan. Rulla ut röda mattan. Starta fredsparaden. Kriget är ju över.
Jag kan ändå inte bara acceptera att allt faktiskt är över. Livet är aldrig så enkelt. Jag ser att Regensburg är annorlunda. Tyskland är annorlunda. Världen är annorlunda.
Min dotter förstod aldrig kriget. ”Mamma, varför skjuter männen på varandra? Varför måste vi flytta? Vad gör de här, mamma? Vart för de pappa?”
Jag hade inte svaret på hennes frågor, och hon förblev ovetande Jag önskar att svaret var enkelt, att lösningen var ett gångavstånd bort. Men så är det inte.
Min man jobbar på sågverket nu, jag jobbar som sömmerska. Våra arbetsdagar är inte så långa, och arbetet inte för jobbigt. Ändå hoppas jag att jag en dag ska kunna lämna det här jobbet och göra det jag verkligen känner passion för, att skriva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar