Jag önskar dock att mitt hem skulle kunna bli räddat likt mitt psyke. Arvet från min bror räcker ett tag framåt, men det kommer ta slut och då vet jag inte vad jag gör. Kanske ska jag flytta in i mitt lok och sova på en bedd av kol.
Hoppas inte att du tycker att jag är allt för patetisk. Men som du förstår så har kriget satt sina spår och den människa jag var och den familj som jag hade är sedan länge borta.
Att jag inte kan tjäna särskilt mycket lagligt är ett faktum, men nu efter ett krig skulle jag kanske kunna tjäna en hacka illegalt? Om jag nu skulle kunne utnyttja mitt sorgefulla öde och kanske vända det nyckfullt gentemot min plånbok. Även fast kriget är slut skulle jag väl kunna ta och frakta stackare som har hamnat fel till deras hemland. Tio procent av biljettintäkterna av varje resa jag kör går till mig, men om jag skulle frakta lite extra folk skulle hundra procent av intäkterna från mina egna passagerare gå till mig.
Men vad skulle moder Theresa tycka om det?
Jag kan inte tro att hon skulle ta och gilla det. Därför får jag nog ta och vänta eftersom dessa människor ska inte behöva bli utnyttjade ännu en gång.
Din nyfunne vän, Adam Himmler
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar