Det var knepigt att stjäla dig, men jag är ju trots allt en ytterst bra smugglare. Jag älskar mitt yrke, att smuggla. Det är så spännande, som ett äventyr.
Året är 1919 och jag är en man på 27 år. Det är bara 15 dagar kvar tills jag fyller. Det är lite feminint att skriva dagbok men man måste ju testa.Jag gillar det för att till dig kan jag berätta allt.
Kriget har upphört och jag är bostadslös men det ordnar sig med tiden. Jag bor i ett sorts litet hus gjort av trä nära jordbruket. Under natten brukar jag smyga dit och ta vad som finns att äta. Oftast är det potatis, grönsaker och lite annat som finns men har jag tur brukar de glömma några flaskor med mjölk som folket lämnar efter sig.
Under kriget förlorade jag hela min släkt förutom min bror som fortfarande är i Belgien. alla dog av en bomb som droppades över huset de gömt sig i. Så går ryktet men man vet ju inte om det är sant. Har jag tur lär de återvända till Regensburg. Min far Holger Kleinch var en skicklig smugglare han både smugglade in och ut varor i landet och tjänade bra pengar på det.
För att överleva när jag inte får napp på jordbruket så tar jag till de fula små knepen. Att ta saker, klockor, smycken, pengar och annat dyrt och värdefullt som jag sedan säljer på torget.
Dagen börjar närma sig sitt slut och det var allt för mig att skriva om. Jag fortsätter skriva mer någon annan dag.
God natt kära dagbok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar