Vem är Chaim Kvetchputz?

Jag är Chaim Kvetchputz, 28 år. Jag växte upp i en liten by i
Budapest, men jag och min familj flyttade hit till Regensburg då mina
föräldrar ville leva närmare vår släkt. Jag har levt här majoriteten
av mitt liv. Jag har de senaste 6 åren hållit mig till arbetet på
kusin Tzafis bageri, som brödbagare. Jobbet ger inte pengar i massiva
summor, men det ger mig tillräckligt för att överleva och lite till
därefter. Jag bor i en rätt trång hyresbostad jag hyr av min farbror
Mauritz, vid utkanten av staden. Det är en ganska liten lägenhet, ca
20 kvadrat. Jag äger få möbler, men jag har åtminstone en fåtölj att
vila i, ett lackerat ekbord i vårdat skick och några fler mindre
anmärkningsvärda föremål. Mina föräldrar och mina tre syskon bor nu i
Berlin i en liten lägenhet där det är så trångt att man knappt kan
andas. De flyttade ditt i sökandet efter en starkare judisk
sammanhållning. Min familj är troende ortodoxa judar, och jag själv
försöker att hålla fast vid min tro och mina traditioner även här.
Mauritz och jag går varje lördag tillsammans till synagogan, och jag
firar alla högtiderna tillsammans med min familj hemma i Berlin.

Mina arbetsdagar är långa och på fritiden gillar jag att vara med mina
vänner, skriva och läsa. Jag hjälper också farbror Mauritz med att gå
och handla, städa, laga mat och diska. Vi har gjort en
överenskommelse, att om jag gör allt det så behöver jag endast betala
en liten summa i hyra. För mig är det egentligen en lyx att endast
sköta hushållet för två personer, hemma gjorde jag det för sex och där
tjänade jag ingenting på det. Eftersom jag bara betalar en sådan liten
summa i hyra varje månad får jag en liten del slant över. En del av
det skickar jag till min familj hemma i Berlin och den andra delen
sparar jag till mitt egna förfogande.

När jag fått ett säkrare ekonomiskt oberoende, och jag fått rikare
förutsättningar för spenderande, har jag tänkt emigrera till Amerika.
Folk talar om en hundra meter hög kvinna som välkomnar invandrare till
möjligheternas land.

Jag känner en vibrerande känsla växa hos Regensburgs befolkning.
En allt kraftigare känsla av nationalism, en tilltagande tro på raslig
överlägsenhet...
Jag börjar känna mig otrygg ute bland folk. Blickarna, viskningarna, atmosfären.
Det är som en krispig vind av ondska som belägrats över staden.

Jag hör folk i staden som pratar om att romer, judar, kommunister och
andra minoriteter skulle vara sämre än de andra tyskarna. Som att vi
inte förtjänar att kalla oss tyskar. Jag har alltid märkt att vi har
stått lite utanför samhället, men nu börjar det gå överstyr. Dessutom
säger de att världskriget var vårt fel.
Även jag på min föga 28 åriga livserfarenhet vet att detta inte är
logiskt.

Men vad är logiskt när det kommer till krig...