Vem är Luca Kauffmann?

Var av de få själar som jag känt från mitt liv innan kriget, var ingen sig lik längre efter det. Dels för att de inte längre var vid liv eller för att de förlorat någon kär. Som tur för mig hade jag inte några familjemedlemmar innan kriget då min mor och far hade dött fem år innan kriget när jag var tjugosju år. Har heller inga syskon då jag var det enda barnet, inte heller hade jag någon flickvän så det fanns i princip inget för mig att förlora. Jag är absolut inte självmordsbenägen och har aldrig vart det. Minnena från striderna i kriget tynger mig psykiskt men inte så pass att jag vill fly denna värld förevigt.

Efter kriget som startade år 1914 kom jag tillbaka till Regensburg. Staden Regensburg ligger i Tyskland och är en mycket gammal stad. Innan kriget var här en lugn plats där folk roade sig med massa saker. Nu är det sig inte likt längre. Människorna har förändrats och staden lika så. Själva staden i sig är inte förstörd. Det absolut flesta husen står kvar på sina ståtliga platser men det ligger en tyngd över staden. Det är fortfarande bara månader sedan krigshandlingarna upphörde och folk har inte lyckats komma tillbaka ekonomiskt eller psykologiskt. Jag antar att det är en fråga om tid. Anser dock inte att framtiden ser så ljus ut, den uppfattningen delar jag antagligen med de flesta i Tyskland.

Men nog med mitt oroande för andra personer. Jag själv har problem att ta itu med. Innan kriget arbetade jag som snickare. Detta är ett yrke som jag tänker återuppta eftersom det är den enda utbildningen jag har. Antar att det finns väldigt mycket för en snickare att göra i staden nu, så det passar sig väl eftersom jag behöver betala för min lägenhet själv. Tyvärr tror jag dock inte att jag kan ta lika mycket betalt som förut då mina tjänster skulle bli alldeles för dyra för folk nu. Men om jag arbetar flitigt och mycket kan jag få ihop mer än nödvändigt för att försörja mig själv. Allting ser inte så dystert ut om jag tänker efter trots allt. Men denna uppfattning av närvaron är jag nog ganska ensam om. Trots allt har jag inte mycket krav. Är nog en sådan person som tar dagen som den kommer och nöjer mig med vad jag får antar jag.