Jaha, här sitter man nu. Gör precis det som man retade alla flickor för när man var liten, skriver dagbok. Men nöden har ingen lag som man säger. Jag känner att ingen annan människa skulle kunna förstå mig just nu. Folk tycker mina besvär är inte något att klaga över om man jämför med andra männ. Att mitt knä är inget jämfört med en avsågad arm eller ett ben
som var för infekterat att rädda. Men de förstår inte mitt elände. Så jag bad Alarik köpa en bok till mig som jag kunde ''skriva ner mina recept'' i. Så här är jag och skriver.
Som bagare lever jag ett ganska stillsamt liv men att knåda en deg stående med mitt knä känns som att en britt skuter mig i benet. Alarik har fått ta över mycket av bagningen åt mig. Men det är ju bara bra för han. Han är ju ändå hos mig för att lära sig, eller hur? Men inte ska jag vara för hård mot han, han är som en son för mig. Visst hade jag velat lära en egen son men man tar vad man har. Hoppas att gossen ser mig som något mer än en gammal gubbe som säger åt han vad han ska göra. Hans far åkte till fronten tidigt och kom aldrig tillbaka så jag ger honom en halv limpa att äta med sin mor. Han är nog den ende som inte bryr sig när jag jämrar mig över knät.
För mig var kriget bara bra. Armén bestämde att med mitt knä var jag till mer nytta här hemma i Regensburg än ute på fronten. Det blev stor efterfrågan på mina bröd till soldaterna så jag har tjänat en rejäl slant på det. Men mitt knä har inte givit mig mycket lycka. Jag kan inte stå på det rakt och att gå en längre väg är inte änns att tänka på. Förra veckan sålde jag min lägenhet ovanför bageriet till mr och mrs Herz eftersom trapporna är så förfärliga (Alarik var snäll och bar ner min säng till bageriet så jag kan sova här) och nästa gång jag besöker mina föräldrar kommer även jag vara hos gud. Vilket kan vara snart om jag inte kan resa mig på benet. Jag kommer svälta ihjäl liggandes i min säng! Åhå gud, bad jag inte till dig nog under mina 40 år? Varför ska just jag drabbas av denna olycka? Varför såg jag inte hinken ligga där på golvet? Varför läkte det inte rätt? Åhå Gud, vad har jag gjort för fel?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar