Jag är det, punkt. Vad finns det mer att skriva? Jag vet inte, jag är inte så bra på att skriva om mig själv direkt. Det här är min första dagbok och förmodligen min sista också, jag har så mycket annat att göra än det här, som att dricka öl med till exempel. Att jag började skriva dagbok har faktiskt enbart med att göra min fru glad. Hon beundrar nämligen det här litterära tramset som mer och mer har influerat Tyskland på de senaste åren. Jag antar att jag får göra ett försök.
Namnet är Frank Grube och jag är bosatt och arbetar i den lilla staden Regensburg som hamnarbetare. Under 38 år har jag levt, 12 av dem med den jämngamla tyskan Frida som jag har två barn med, Bianca och Hans. Mina föräldrars namn är Albert Grube och Maria Schwansdotter . De härstammar egentligen ifrån Bayern men de födde mig här eftersom pappa saknade arbete och hade fått lov om en plats på den nya fabriken. Jag minns inte så mycket ifrån min pappa, han dog när jag bara var nio år. Han söp för mycket, en drinkare säger alltid mamma, men jag tror inte på det.
Jag har inga syskon, inga riktiga syskon i alla fall. De två halvzigenarna på min mors sida är skumma typer. Jag föraktar min mor för att hon kunde gifta sig med en av de där som bor i utkanten av stan, zigenarna. De är inga riktiga tyskar, de är tjuvar och rövare och lurendrejare hela packet. En gång för länge sedan när på den tiden då jag behövde pengar så försökte de allt få mig att underteckna ett lån. Jag ville ju självklart inte vara skyldiga dem något och schasade iväg dem, men de kom tillbaka nästa dag så jag gav en av dem en smocka rakt på underläppen så att de förstod. Det är nämligen så man måsta handskas med dem har jag förstått.
Vi lever idag i ett litet hus i utkanten av staden. Det är ganska trångt och bullret ifrån fabriken gör det svårt att sova. Jag önskar att vi hade råd med någonting mer ståtligt men ända sedan vi fick barn har min varvslön varit den enda inkomsten och på den kommer vi ingenstans...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar