Kära Dagbok.
Detta är min första dagbok någonsin. Varför vet jag inte, men jag antar att jag alltid intalat mig själv att jag inte är personen som skriver dagbok. En ung bartender, men speciellt att jag är en ung man. Från mitt perspektiv har det alltid varit självklart, att en kvinna skriver dagbok. Men jag tänker gå emot mina fördomar och skriva. Inte för andra, utan för mig.
Året är 1919. Det året och den här dagen, som jag beger mig tillbaka till Regensburg. Staden där jag jobbat och bott hela mitt liv. Men under kriget, var jag tvungen att resa vidare. Trots att jag bara varit borta några år, känns det som en stor förändring att flytta tillbaka. Men jag har fortfarande längtan att äntligen få öppna min bar igen.
Jag har berättat en del om mig själv nu, kanske mer den största delen av mitt liv. Min bar. Dock lär det gå dåligt för den nu, med tanke på tysklands skulder. Jag måste säga att jag är orolig för mitt lands framtid. Jag har alltid haft en stark nationalitet till oss, till Tyskland. Detta kan nog vara orsaken till min orolighet.
Jag antar att detta inte blev någon naturlig presentation av mig själv. Men med detta, tycker jag ändå att de är mina inre tankar som ska avgöra min dagbok. Jag är jag Hans Kellerman, en bartender. En man, med starka åsikter. Jag skulle säga att jag är frustrerad på samhället. Jag är arg, besviken och ledsen på om världen. Mer en så kan jag inte säga denna dag.
Hans Kellerman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar