Januari 1, 1923: När jag köpte dig (min dagbok) så var tanken att jag skulle berätta om udda händelser och uttrycka mina tankar. Du kan nog förstå varför jag ej har skrivit ett enda ord sen du först blev köpt, det har helt enkelt inte hänt så mycket. Mitt liv har varit på ungefär samma sätt sen dess, Gertrud har varit en fantastisk kvinna, Walter (trots att han är äldre) är nästan samma pojke som förr och politikerna är lika fega som alltid.
Varför skriver jag nu då? Vad är det som är annorlunda? Jo, trots allt det som är likadant så har allting förändrats. Ingen har råd med mina varor längre. Varenda gång jag åker till staden så är det fullt med tiggare och arbetslösa. Jag har inte ens råd med min mjölk eller tobak (1 uns kostar runt 750 miljarder riksmark). Tack gode gud att förra skörden var lyckad, annars skulle jag blivit av med mitt land. Walter får nu byta till sig bröd (jag växer bara grönsaker).
Ebert och hans lejdukar är de skyldiga. De vägrar stå för tyskland och blir förskräckta av de förbannande fransmännen. Finns det ingen i det här landet som har någon stake? Finns det ingen politiker som är trött på att bli behandlad som en hund?
12 Mars: Det finns inget stopp på det här. 1 uns tobak kostar nu en och en halv triljard. Bröd blir svårare att få tag på. Idag kom Walter hem utan någonting, han hade blivit rånad och mörbultad. Han sover nu, jag hoppas han klarar sig. Med all sannolikhet så var det en av zigenarna. Jag har alltid tolorerat de men de har börjat råna och förgripa sig allt oftare på tyskar.
23 Maj: Jag ska åka till min bror, Hansel. Förhoppningsviss har han mat, job eller någonting. Walter tvingas nu stjäla bröd. Hansel bor I Baden-Baden så jag kan knappt förvänta mig att komma in men jag har inget val.
29 Juni: Jag har äntligen kommit tillbaka. Resan var lång och svår men extremt belönande. När jag väl var i Baden-Baden fick jag uppleva fransmännens feghet och tyrani. Jag blev misshandlad av franska soldater, mer specifikt fick några hårda slag på käften och i magområdet samt blev jag kastad i en hög av lera och ko-skit.
När jag kom till Hansels lägenhet så blev jag informerad att han har förlorat lägenheten och är nu hemlös, om han inte är död.
Jag berättar mer imorgon, jag håller på att bli riktigt sömnig.
30 Juni: Walter har förstört en sats lökar, måste läxa upp ungen. Berättar mer imorgon.
1 Juli: Om vi nu återgår till Baden-Baden; Jag var nu vid min, antagligen döda, brors lägenhet. Jag hade inga pengar till resa eller någon mat att ta hem. Jag fann mig senare i ett torg som jag inte kan komma ihåg namnet på, men jag tror det låg i den äldre delen av staden. Jag låg på en bänk med mina smutsiga kläder tills en fransman drog upp mig och slängde mig mot marken.
Ut ur ingenstans blev det ett stort slagsmål. Det fanns två grupper, de ena bar gruvarbetsuniformer, de andra bruna skjortor. De med bruna skjortor bar också något tygband runt armen. Det var en vit cirkel, med en knallröd bakgrund och något konstigt kors i mitten på den. Jag förstod snabbt att “arbetarna” var kommunister. Men jag hade aldrig hört om de bruna förut.
Senare på dagen så träffade jag på en av dem. De heter tydligen Nationalsocialisterna eller “Nazisterna”. De har ett parti, NSDAP. Mannen, som skulle vara högt uppsatt i “Stormtrupperna”, fick höra om min situation och erbjöd mig mat, lite pengar och transport hem om jag gick med i Stormtrupperna och hjälpte dem med deras sak.
Jag arbetar nu med Stormtrupperna när jag har tid.
20 Juli: Idag sålde jag bondgården. Walter och Gertrud är upprörda men jag måste bidra mer till Nazismens framgång. Förutom det är det ju jag som är mannen i huset. Jag bestämmer, inte dem. För landets framgång krävs en stark familj. Vi bor nu i en lägenhet i staden.
13 Augusti: Ledsen för min absens, jag har varit väldigt upptagen med Stormtrupperna. Vi växer varje dag!
Walter har nu börjat umgås med några marxister. Jag förstår inte hur han kan umgås med fienden. Det var ju Nazisterna som gjorde vår familj överlevde, inte kommunisterna. Att han vågar vara med avskummen!
Jag har låst in honom på sitt rum så han kan lära sig lite vett och sans. Jag kanske borde låna honom min kopia av “Mein Kampf”.
20 Augusti: Walter säger att han har lärt sig sin läxa och att han faktiskt läste boken. Nu kan jag vara stolt över honom återigen.
27 September: Idag dog vår regerings sista bit av integritet.
Folket behöver oss. De nuvarande ledarna klarar inget. Vi är den enda lösningen.
23 Oktober: Idag träffade jag Borgmästare Eckhardt. Vi var i mataffären, konstigt nog ville han inte ses med mig. Vi brukade inte prata mycket men han brukade i alla fall säga “Hej” ordentligt. Nu mummlade han bara nånting och skyndade bort. Detta är mer förvånande med tanke på att han själv ryktas vara nazist.
2 November: Igår slogs vi tappert mot kommunisterna! De kom från Messeschmidt. Även fast de försöker kan dem inte rå på oss! Dem är ganska patetiska, om jag ska vara ärlig. Vi växer starkare varje dag medans de står helt stilla.
5 November: Jag oroar mig om Walter. Min kamp för nazismen har lett till att jag ej kan umgås med honom lika mycket som för. Hans tidigare straff verkar ej har skrämt bort honom från kommunismen. Jag känner hur avståndet mellan oss ökar varje dag.
Gertrud är också väldigt onöjd med mitt arbete. Vi träffas sällan och om jag ska vara helt ärlig så har vårat kärleksliv vissnat på sistone.
Jag måste stärka våran familj. Walter och jag måste bli starkare och Gertrud måste följa mallen av en tysk moder (och kvinna dessutom) mycket bättre. Annars kommer vi aldrig lyckas i det nya riket.
13 November: Hitler misslyckades med sin kupp i Munchen (jag hade redan blivit informerad om detta från min överste men av säkerhetsanledningar så kunde jag ej säga något). Detta gör mig självklart inte glad men vi kommer bara växa starkare. Ja, det verkar som NSDAP kommer förbjudas men vi är kommer forsätta ändå. En dag kommer både Hitler och Nazisterna komma tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar