Hastiga förändringar

Året är 1927 den första maj. Det var ett tag sedan jag skrev till dig, delvis pga. alla dåliga minnen som jag får av att läsa det jag skrivit innan. Just nu vill jag inte påminnas av de dåliga tiderna. Jag känner mig fylld av lycka det är därför jag skriver till dig just nu.

Tiderna har blivit bättre och vi lever nästan helt som vanligt vilket är överflöd om man jämför med några år tidigare. Jag har inte riktigt insett hur pass bra vi levt i alla dessa år. Jag tror inte att någon inser vilket rent helvete som kan inträffa och hur bra vi alla lever. Det är få som varit med om samma inflation som oss och en sådan arbetslöshet och svält som vi har haft. Speciellt att vara jude under den tiden var som att släppa in vargar i en hage, då vi blev slaktade som får. Vi blev misshandlade kränkta och dödade.

Men nu är jag glad eftersom ekonomin går igenom en högkonjunktur och att Nazisternas förtroende sjunker och att deras stöd sjunker ständigt. Vi judar har fått tillbaka delar av vårt förtroende t.ex. vi har fått ursäkter av kompisar och familjevänner.  Jag tror att Hitler var en nödlösning, ett hopp eftersom de dåliga tiderna bara blev värre då hat och löften var den enklaste utvägen.

Året är 1929 den andra september. Nu kom den dagen som jag inte hoppades på skulle komma. Ekonomin har kraschat nästan helt och hållet… igen. Jag trodde inte att ett land kunde vara så långt nere sedan vända uppåt och sedan ner igen. Jag lever magert och nyligen har båda mina föräldrar blivit sjuka. Vilket gör att en lön måste räcka till en hel familj. Jag måste ändå se detta från en ljus sida och det är att jag fortfarande har ett jobb. Just nu pågår en ökning av arbetslöshet detta har bidragit till ännu ett ökat förtroende till Hitler.

Det är egentligen inte pengar som jag bryr mig om utan det är min familjs hälsa vilket ligger i fara.Det som jag anade när ekonomin sjönk igen skulle hända var precis vad som hände. Hitler har fått ökat förtroende och får mer och mer förtroende hela tiden.

När Hitlers förtroende ökar börjar jag ana mer och mer fara för oss judar. Det ligger i luften att vi ännu en gång ska bli hatade och smutskastade. Dock så har jag aningar att det här kan bli värre än någonsin.