20 september 1925
Mycket har hänt sen senaste gången jag skrev, och det är en av de många anledningar till varför jag inte har skrivit. Folk kanske tänker sig att man som pastor står lite utanför samhällets svärta, att jag inte påverkades av hyperinflationen som rådde. Men jag är också människa, precis som min familj och alla andra, och vi har varit precis lika mycket nere på botten som resten av Tysklands befolkning. Dock hade vi kanske mer besparingar som vi fått av min avlidne far, som vi har kunnat klara oss ganska bra på, men även det tog slut efter bara några månader. Nu börjar bättre tider komma, valutan börjar få tillbaka sitt värde igen, men snabbt går det inte. Med hjälp av USA och Guds välsignelse har Tyskland lyckats börja resa sig sakta men säkert, så att vi snart kanske ska kunna gå på egna ben snart. Jag har hört en hel del från hamnarbetarna som jag möter i kyrkan varje söndag. Adolf Hitler fick sitta i fängelse i ett år, tack o lov. Dock släpptes han fri för några veckor sedan, och jag fasar för vad han skulle kunna tänkas hitta på härnäst. Han är inte dum i huvudet, den mannen, men om jag får uttrycka min åsikt om honom så tycker jag att hans uppfattning om hur Tyskland borde se ut är aningen skruvad. Javisst, han har en poäng med att man måste ta tag i att bygga vägar och liknande, men hela hans plan är helt enkelt för misstänkt för att jag ska gå med på det. Jag ber till Gud att resten av Tyskland också tänkt som jag och inte drar förhastade beslut.
7 maj 1928
Idag fyllde vårt andra barn, Johannes, 4 år. Vi döpte honom efter Kristus apostel, namnet betyder”Gud (Jehova) har förbarmat sig”, och vi hoppas att Herren skall förbarma sig över honom ifall något skulle hända mig och hans mor. Den rådande situationen ser inte bra ut. Samhället börjar falla på plats igen, men samtidigt ökar Hitlers makt, och det är det jag hela tiden varit rädd för. Ingen vet vad Hitler kan komma att hitta på, så oförutsägbar som han varit genom åren. Jennie är också oroad. Jag ber till Gud att han skall sända en ängel för att rädda oss när tiden är inne.
25 oktober 1929
Igår inträffade en stor börskrasch i USA, vilket betyder att alla pengar är nu borta. USA har stängt sina gränser, och nu faller även Tyskland betydligt snabbare än förra gången. Folk är upprörda. Messerschmidtfabriken har redan börjat avskeda anställda för att inte gå i konkurs, det har jag hört från en stor samling upprörda före detta arbetare. De har också berättat att det funnits en kommunistisk avdelning där, som hålls hemlig för rikskanslern. De som står emot Hitler uttrycker inte gärna sina åsikter offentligt, förutom kommunisterna, men de vet när det är läge att göra sig hörda. Jag vet inte om jag håller med någon av dem. Jag gillar inte Hitlers idéer, men kommunisterna är lite för mycket ”tvärt om”. Jag ber till Gud att situationen skall vända.
24 juli 1933
Hitler har valts till rikskansler, och nu sker alla förändringar snabbt. Vi har en hel rad nya lagar som för mig är helt obegripliga. Varje gång jag hör att Hitler har stiftat en ny lag, tänker jag: Vad skulle det där vara bra för?
Nu börjar det bli en tanke jag tänker dagligen. Hitler är inte dum, men hans idéer är ännu konstigare än förut. Att människor skall vara vackra, pyttsan! Inför Herren är vi alla lika vackra. Men Hitler själv är lika ful på utsidan som på insidan.
Jag har slutat använda käppen för mitt skadade ben. Klart jag har lite svårare att gå, men det syns knappt att jag haltar. Efter alla dessa år börjar det bli bättre ändå, det måste vara ett budskap från Herren. Han vill att jag skall överleva.
Jag vet inte om jag ska lägga mig ned på marken och gråta eller om jag ska ställa mig upp igen och gå vidare. Gud tillåter att man ibland vill gråta, det kan vara en hjälp till att just kunna gå vidare. Idag fick jag beskedet om att alla böcker skrivna av Judiska författare skulle brännas på bokbål. Jag ville inte skiljas från mina kära böcker, och nu har jag gömt alla som är skrivna av Freud i en lucka i golvet, ovanpå den står en bokhylla. Det finns inte en chans att de kommer hitta dem där. De andra böckerna lämnade jag motvilligt ifrån mig. Jag har alltid haft ett speciellt förhållande till Sigmund Freud, han har genom sina böcker visat mig tro på det psykiska planet. Jag tänker spara böckerna tills bättre tider kommer, inte förrän då tänker jag återförenas med dem. Jag hoppas att den tiden kommer snart. Det jag minst behöver nu är tvivel på min tro och jag ber till Gud att jag skall få behålla min tillit till Honom.
4 november 1933
DEMOKRATIN ÄR AVSKAFFAD! Jag måste säga att jag är chockad. Jag visste att Hitler var en lurig och oförutsägbar typ, men detta kunde jag aldrig ana! Nu är det bara en tidsfråga tills andra länder börjar reagera. De har satt upp bokbål överallt i hela landet, de har byggt koncentrationsläger där de ska omskola oliktänkande och det värsta är att lagarna bara blir mer och mer bisarra. Nu börjar det låta som att Hitler vill få oss alla i fängelse. Ingen människa kan leva upp till de krav som ställs. Jag har aldrig någonsin önskat en annan människa illa, det har mina föräldrar sett till, men nu önskar jag att Hitler ska försvinna. Det spelar ingen roll hur, bara att han gör det skulle lugna mitt sinne. Jag ber till Gud att min synd skall bli förlåten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar