Det är nu år 1923 och jag bor fortfarande i detta tragiska Tyskland, nationen som har förlorat bort sin identitet. Jag känner mig förnedrad, att vi ska behöva känna denna skam över att vi förlorade kriget. Vi ska vara en stor stark nation men i detta nu känner jag mig förödmjukad och förledd, av mitt eget land.
Hur blev det såhär? Denna starka inflation som påverkar vårt Tyskland, denna ständiga kamp för oss i arbetarklassen att klara av att hålla näsan över vattnet. Baren min har inte haft några besökare på gud vet hur länge. Jag är dock inte förvånad över att ingen kommer med tanke på de svåra situationer vi dagligen ställs inför.
Men det är inte bara ekonomin som är ostadig, det är även politiken. Nazisterna vill ta sig in i vår riksdag och det påverkar vårt samhälle. Man vet själv inte vad man vill eftersom man blir så påverkad av alla andra. Alla tänker olika nu för tiden. Men vad är egentligen rätt och fel? Vem kan ge oss tillbaka vår identitet och göra Tyskland till en stormakt igen? Men de flesta vill bara se förändring så de slipper leva i svält, Nu kostar en limpa en förmögenhet.
Jag vill ha en framtid med starka ledare. Men jag tiger fortfarande om det då många av mina nära inte delar mina politiska åsikter. Jag antar att jag är rädd för att uttrycka mina tankar inför min familj och mina nära. Det skrämmer mig, att en liten sak som min politiska ståndpunkt har gjort att många tagit avstånd från mig. Det känns som man liknas med ett odjur, på grund av en liten åsikt. Jag tänker inte vara den att döma, alla har sina åsikter. Dock säger min politiska åsikt åt mig att döma, visa vad som är rätt och fel. Men min rädsla att förlora mina närmsta, gör att jag inte riktigt än kan agera utifrån min åsikt.
Jag vet inte hur min framtid ser ut, vart jag och Tyskland står om några år. Men jag tänker ta dagarna som det kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar