Det har hänt och jag är mållös!

30 Februari 1924

 

Jag är glad. Och det känns konstigt för det var länge sedan jag var glad. För inte har man kunnat vara glad i dessa tider men nu håller vi faktiskt på att ställa oss upp och med oss så menar jag Tyskland. Det känns verkligen som att vi har borstat bort dammet från axlarna och sträckt upp vår skadade hand mot den starka hjälpande handen som USA står för. Dom har verkligen hjälpt oss upp på fötter och fått kugghjulet att börja snurra. Mina affärer har börjat gå bättre då folk går till baren för att fira med en öl. Morfar är på bättringsstigen vilket leder till att vi kanske kan börja göra utflykter som vi alltid brukade göra när jag var mindre. Det känns som att allting bara blir bättre och bättre helt enkelt.

 

25 december 1928

 

Dagen efter jul och magen sväller efter all julmat som mamma lagade. Jag kan förstå att ni undrar hur det kommer sig att jag firade jul hos mamma och pappa efter att de för länge sedan skickat ut mig. Men det är nämligen så att mamma kunde förlåta mig och acceptera mig för den jag blev och du kan inte förstå känslan att man äntligen kan känna att man har en mamma som kan hjälpa och vara där nät det behövs.

Morfar blev för inte så länge sedan tillräckligt bra så att han kunde ta med mig till messerschmidt fabriken som han en gång jobbade i. Jag blir så glad över att se flygplan och jag drömmer varje dag om hur det skulle få vara flyga. Det skulle vara en dröm att bara få jobba med flygplan, det skulle påminna mig om min barndom då jag alltid plockade isär och lagade mina små leksaksflygplan.

I julklapp fick jag som vanligt en stickad tröja av mamma som alltid är så varm och mysig. Förutom det så fick jag ett fint modellplan av morfar som jag ska ställa i bokhyllan på rummet. Jag hoppas att du kommer att ha ett trevligt nyår. 

 

17 Juni 1929

 

Ja du, det var ju inte länge man fick stå upp på sina nyskapade ben innan dom vek sig och den hand som höll oss uppe bara försvann. Det är som att USA har gått upp i tomma intet och allt som vi började bygga upp bara sprack sönder i tusen bitar. Man hade kunnat hoppats att det värsta skulle vara att min bar har gått in konkurs. Men det är utan tvekan den där jäkla nazismen som bara blir större och större för varje val som går. Jag förstår inte hur folk kan tycka om en sådan hemsk person som Hitler som skyller att på judarna. Jag måste säga att det känns skrämmande att varje dag träffa på bokförsäljare som vill att man ska köpa den så kallade "Mein kampf".

12 Augusti 1933

Det har hänt och jag är mållös, jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag skulle vilja fly från detta land. För numer är Hitler ledaren över Tyskland och dom som är emot honom har börjat skickas till lägren som kallas koncentrationsläger. Det sägs att de ska "omskolas" men jag undrar verkligen om det är det enda som kommer att hända. Häromdagen hände något som fick mig att tappa tron om mänskligheten då det skedde en bokbål där alla böcker som inte var skrivna av någon som inte var "arisk" eller de som kritiserade nazismen kastades i elden. Det kändes som om någon stack en kniv i hjärtat. Morfar beslöt att vi skulle flytta ut till hans gamla stuga som ligger precis utanför Regensburg för att det inte var säkert nog att leva bland alla blinda människor som inte inser att de gräver deras egna gravar.

Jag önskar att jag skulle kunna få träffa han  för det skulle få mig att tänka på annat men jag antar att det inte kommer att ske.