Hitler säger "döda", Tyskland dödar.

Kära dagbok. Jag skriver nu med en ny, finare, dyrare penna. Denna är av någon sorts metall och i mycket bättre kvalité än den penna jag tidigare skrivit med. Vi har nämligen råd att leva igen. Året är nu 1927. Jag skulle vilja säga att vi är på väg mot bättre tider, men jag är skeptisk. Ekonomisk stabilitet i all ära, men ser inte människor runtom mig vad som sker med Tyskland? 

För två år sedan blev NSADP tillåtet igen. Jag kan inte för något i världen förstå varför. Varför ska ett parti som åstadkommit så mycket hemskheter ens få existera?
Folket hyllar Hitler. De anser att det är tack vare han som vi tyskar återigen kan äta oss mätta. Det är det inte. Jag är helt säker.
NSADP är inte lika aggressiva nuförtiden, fysiskt. Nya anhängare pekar på att partiet inte längre skadar folk, att de är starkare och mognare än någonsin. Det är ljudet av desperata människors sorl. Rädda människor. Oroliga människor. Människor som gör och accepterar allt för att inte återgå till de kalla åren.
Men jag ser Hitler och hans kompanjoner för vilka de egentligen är. Jag ser hur de utnyttjar, sårar, utesluter, diskriminerar, ljuger och provocerar.
Jag ser hur de försöker se ut som ett parti som vill folkets bästa. Ett parti som kämpar för tyskarnas rättigheter. Jag ser hur Hitler blir allt mäktigare. Jag ser också hur oerhört fel det här är.
Hitler kommer aldrig, aldrig någonsin övertala mig att Tyskland är ett bättre land utan de människor han sållar bort.

1930

Kära dagbok. Nu är det kallt igen. USA genomgår en ekonomisk kris, och Tyskland får inte längre något stöd från landet. Vi måste återigen stå på våra egna bräckliga ben. Volmar har fått sparken från sågverket, och nu lever vi på den lilla lön jag får från mitt jobb. Vi lyckades spara ihop lite pengar under de bra åren, men det är inga stora summor. Volmar är fortfarande inte sig själv. Han har fortfarande svårt att prata om krigstiden, och jag ser på honom hur skadad han är. Min dotter är 16 år gammal nu. Hon ställer sig samma frågor som jag, och vill vara med och påverka. Hon förstår inte varför jag och Volmar inte gör något åt situationen. Hon vill ta del av striden mot Hitler. Jag försöker förklara för henne att det här kanske inte är vår strid, att vi först och främst måste fokusera på vår säkerhet. Då skriker hon oftast till mig hur fegt det är, och att det är vårt ansvar att se till att inte Tyskland förpestas mer av Hitler och hans, jag citerar, "vidriga medbrottslingar".
Jag vet att hon har rätt, men jag vågar inte släppa ut min dotter i elden. 

NSADP och Hitler är hyllade till skyarna nu. Folk anser att Hitler borde ersätta som president. Vad det skulle göra med vårt land vill jag inte ens tänka på. Jag menar se på Tyskland nu, hur kommer det se ut om Hitler kommer till den största makten? 

NSADP utnyttjar det tyska folkets missnöje med styret nu. Han tar hat och omvandlar det till kärlek för honom själv. Han talar om hur han ska rädda Tyskland, predikar om hur han ska befria oss.
Om inte Tysklands folk vore så naivt.

1933

Kära dagbok. Jag är ledsen att jag inte skrivit på ett tag. Jag brukar ju uppdatera dig med de viktigaste händelserna.
Det är väl ändå ganska konstigt det här. Man benämner en bok, några papper mellan två pärmar, "du och dig". Samtidigt vägrar folk erkänna att hela folkgrupper är människor. Riktigt kött och blod. För det är väl det Hitler säger? Att judarna, handikappade, hemlösa, arbetslösa inte är människor. Han vill utplåna så stora mängder människor att snart börjar oroa mig för om jag och min familj kanske hamnar i far zonen. Passar vi verkligen in i Hitlers ariska ras teori? 

Han har kommit till makten nu, Hitler.. Tyskland är nu officiellt en nazist diktatur. Det betyder att vad han säger är lag. Hitler säger "döda", Tyskland dödar.
De kastar in böcker i elden. Fina, inspirerande, uttrycksfulla, lärande böcker. Bara på grund av det faktum att de är skrivna av en judisk författare. Det är som vanligt där skon klämmer. Det gör ont för mig att se så stora mängder böcker förstöras. Som om inte människomord vore nog. Judiska affärer bojkottas och vandaliseras. Ska vi nu också bara få läsa och köpa det Hitler vill? Vad kommer här näst? Jag har inte mycket hopp kvar nu.
Farväl demokratin.