Vem är jag? Det är en fråga som jag har filosoferat på länge. Jag tror att det riktiga svaret finns i mitt innersta väsen, ty endast vår herre och gud vet det. Men jag antar att jag skulle beskriva mig själv som en man som tänker mycket. Det kan ibland hända att jag tappar bort mig mitt i en predikan, just för att jag har tänkt för mycket på vad jag skulle säga.
Jag är, liksom min sedan länge bortgångna fader var, präst i kyrkan som ligger mitt i Regensburg. Jag föddes och växte upp i en djupt religiös familj, tillsammans med min bror och mina två systrar.
Då jag precis firat min trettionde födelsedag för drygt en månad sedan, är det många som tvivlar på min kompetens som präst. Folk verkar helt ha mist sin tro på att människan och gud tjänar godheten, efter det fruktansvärda kriget som drabbade oss alla, mer eller mindre.
Idag när jag under en av mina pauser gick ut för att sträcka på benen, fick jag syn på en stor vagn, stående precis framför kyrkan. Den var mestadels svart, med två hästar bundna längst fram. Det är inte ofta man ser en hästvagn nu förtiden, det är vanligare att ta sig fram med bil eller till fots. Regensburg är så pass litet att man inte behöver gå länge för att korsa hela staden.
Tecknen på att det är fred blir fler och fler. Ingen har mycket pengar, och många svälter, men vi behöver åtminstone inte ligga sömnlösa vartenda natt, undrandes om det skulle kunna bli ett bombanfall, och det är vi tacksamma för. Jag tackar gud varje dag för att han besparat mig mitt liv. Jag som inte gjorde någonting. Jag, som slapp undan min värnplikt på grund av kulan, som två månader innan jag blivit intagen, hade trängt in i min högerfot. Jag fick inte gå med i armén. Det var då jag bestämde mig för att bli präst, jag hade ju redan erfarenheten från min uppväxt, under alla de år då jag betraktat min far när han arbetade. ”Tjugofem år gammal, och har redan fått livet förstört för sig, när han måste halta omkring och stödja sig på sin käpp.” Det var vad folk sa. Jag är bara tacksam för att jag lever.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar