Vem är Heinz Suchsdorf?

Goddag min dagbok. Jag köpte dig av kvinnan i bokaffären idag, syftet är att jag ska kunna anteckna udda händelser och tankar.

Innan jag forsätter vill jag berätta vem jag är. Jag är Heinz Suchsdorf. Jag är en heltysk man på 27 år, jag tjänade Kejsaren och nationen under kriget och jag livnär mig nu på min bondgård. Jag har en fru, Gertrud, och en son som är endast 11 år, Walter.

Jag och min släkt har bott I Regensburg så länge vi har funnits. Vi har alla haft enkla yrken, de flesta av oss har som mig varit bönder, och vi har alltid forsatt trots alla motgångar.

Min största stolthet är min tjänst i Det stora Kriget. Jag och mina kamrater slogs för Tyska Rikes ära och framgång och jag ångrar inte en enda dag som jag spenderade genom att tjäna mitt folk och land. Många av mina vänner föll i strid (Friedrich, Otto, Günter, Werner och Kurt) och många av mina landsmän säger att deras tjänst var förgäves, bland annat vår fega “ledare” Friedrich Ebert, men jag kommer inte säga nej när vår nation behöver min hjälp igen.

Idag är jag en enkel bonde. Jag började som en lärling, som alla andra unga män, när jag var 13 år. Vid denna unga ålder lärde jag mig konsten av jordbruk av min far som då var min mästare. Jag blev sedan gesäll vid 17 års ålder och åkte runt landet där jag arbetade på olika bondgårdar. Jag återvände när jag var 20 år och hjälpte då far göra denna gård användbar (Ty det tidigare inte fanns någon dräglig källa av vatten). Jag ärvde gården av mina föräldrar, som hade ärvt den av mina morföräldrar, när jag var 22 år, då hade jag kallats in i kriget.

När kriget var över så återvände jag svårt skadad, en amerikanare skjöt mig i handen och vore det inte för den starka gemenskapen mellan mig och de andra soldaterna hade jag nog lagt i en skyttegrav med en ruttnande hand nu. Trots att jag återvände svårt skadad och med inga förutsättningar för ett bra liv utom min egen färdighet och det lilla mina föräldrar har gett mig, så har min hand läkt, jag har gift med en vacker och härdig kvinna som har gett mig en stark och duktig pojk och min boskap och min skörd är den bästa i Regensburg. För mig är detta bevis på den tyska viljan att forsätta.

Walter har en kiosk på stadstorget där han säljer vitkål, havremjöl och andra saker. När han är 14 ska jag göra honom till min lärling, när han är 31 ska han ärva farmen och när han behövs av riket så ska han försvara det. Jag är någorlunda rik, men detta är inte genom min släkt. Jag har slitit hårt för att få både gården och mina kunskaper användningsbara och det är genom båda de sakerna som jag har fått min framgång.

Det finns inte mycket mer att skriva, jag måste dessutom lassa upp min skörd på vagnen så Walter kan gå. 
Hejdå!