Jag heter Peter Goldman och är 25 år gammal. De senaste åren har varit turbulenta både för mig och min familj. Min mor dog i kräfta 1917, då jag var och krigade ute på fronten. Det var mycket smärtsamt att läsa brevet hemifrån med det hemska meddelandet om min mors bortgång. Jag förlorade mitt högra öra under krigets gång men värst av allt så hann jag inte vara med på min mors begravning.
Jag har alltid sett upp till mina föräldrar även om far slog mig som liten så har jag varit tacksam för allt dem har gett mig. Far talade ofta om att livet var hårt även om jag fick jobba på hans diamantbutik. Min ända och yngsta bror dog av lunginflammation när hann var 14 år, livet blev kort för han. Jag saknar honom så ty han var så snäll.
Jag fick som sagt jobb på min fars diamantbutik, nuförtiden var det svårare att få jobb speciellt om man var jude, dock så går inte affärerna så bra. Ekonomin är svag för de flesta här i Regensburg. Eftersom efterfrågan på diamanter är dålig så måste far handla in färre varor än vanligt. Fars anställda var tvungna att bli uppsagda av ekonomiska skäl.
Innan första världskriget så levde vi i ett stort hus men nu så har vi flyttat eftersom vi var tvungna att sälja huset av olika skäl. Vi har flyttat till ett enklare och mindre hus närmare fars diamanthandel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar