Jag är en enkel ung nästan vuxen man, jag firade mitt fjortonde år i dag den 3/4-1919. Det var kalas i stugan och jag kände mig verkligen som en kung. Jag fick till och med äta mig mätt fastän jag är jude. Det är väldigt sällan som vi judar får äta oss mäta med tanke på alla fördomar och allt hat i mot oss. Varför vet jag inte, den mer ”värda rasen” ville ha en syndabock och tog sig an det första förslaget som kom fram. De påstår att vi är skaparna av detta enorma krig fastän det enda jag vill ha är fred. Och jag tror att alla vill ha fred även om man är jude eller inte.
Min fjortonde födelsedag kunde blivit min bästa, det började bra med en massa gäster i våran lilla kyliga stuga. Vi fick plats med 10 personer på bara ett litet rum. Jag fick till och med lite presenter, av mormor fick jag ett par stickade vantar och av mamma och pappa fick jag en liten chokladbit som jag blev väldigt glad över eftersom jag vet hur mycket de har kämpat för att kunna ge mig den. Senare på eftermiddagen åt vi kyckling vilket ingen av oss i familjen kunnat äta på väldigt länge, senare gick jag till skogen för liten egen tid och tände ett ljus för min lillebror som inte är ibland oss sedan 3 år tillbaka, han skulle fyllt 6 år om precis en vecka. Jag tände ljuset och tänkte tyst för mig själv, tårarna rann ner för kinderna.
Min fjortonde födelsedag kunde blivit min bästa, det började bra med en massa gäster i våran lilla kyliga stuga. Vi fick plats med 10 personer på bara ett litet rum. Jag fick till och med lite presenter, av mormor fick jag ett par stickade vantar och av mamma och pappa fick jag en liten chokladbit som jag blev väldigt glad över eftersom jag vet hur mycket de har kämpat för att kunna ge mig den. Senare på eftermiddagen åt vi kyckling vilket ingen av oss i familjen kunnat äta på väldigt länge, senare gick jag till skogen för liten egen tid och tände ett ljus för min lillebror som inte är ibland oss sedan 3 år tillbaka, han skulle fyllt 6 år om precis en vecka. Jag tände ljuset och tänkte tyst för mig själv, tårarna rann ner för kinderna.
När jag sedan vände mig om var det någon som stod bakom mig det var mamma. Hon gav mig ett besked som gjorde mig så förtvivlad. Tårarna rann ner för kinderna för fullt när jag reflekterade över beskedet. Jag tänkte en stund, varför? Varför skulle dem rasisterna döda en gammal. Varför just mormor. Detta ögonblick förstörde hela dagen och hela året, jag var fylld av hat och visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag funderar på vart allt hat kommer ifrån varför alla måste hata, varför det ens existerar. Det känns så tomt utan mormor. Nu är mamma, pappa och min morbror dem enda släktingarna jag har kvar, och även en handfull med vänner men jag kommer aldrig förlåta dem som gjorde detta mot min familj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar