Vem är Albert Langer?

Hej kära dagbok!

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja så jag skriver helt enkelt som det är. Häromdagen så fick jag dig från en vän som sa att det skulle hjälpa mot sorgen, att skriva lite om hur jag tänker och känner.  Att en bok skulle hjälpa mig att glömma synen med min fru i badkaret med handlederna uppskurna har jag väldigt svårt att tro.  Men någonstans hoppas jag att det ska lindra smärtan lite. Hon klarade inte av svälten och tvingades till slut att ge upp.

Så efter denna omvälvande inledning kan jag passa på att introducera mig. Jag heter Albert Langer och är bosatt i Regensburg, jag är 22 och har faktiskt inte varit ute i kriget. Mina föräldrar dog när jag var ung och dom han inte skriva in mig i något testamente så jag har fått börja från scratch och putsa skor för att ha råd med skolan.När kriget började så gick det runt officerare för att hämta alla stridsdugliga till fronten. Jag såg hur fler och fler av mina vänner skickades iväg för att slåss för ”Tyskland”

Varför ska dom där gubbarna med sina uniformer och glänsiga stjärnor få bestämma vem som ska få leva och vem som ska dö i ett meningslöst krig. Tycker dom att det är rättvist att man skickar miljoner människor i döden för att Tyskland ska visa sig starkt och mäktigt?

 Det märkliga var att dom aldrig kom till mitt hus. För att jag (såsom mina vänner) också skulle bli skickad till fronten.  Det visade sig att borgmästaren och officeraren var väldigt nära vänner, och att staden var i stort behov av att ha kvar en advokat. . Inte för att jag tycker att stan fungerar så bra nu heller kära dagbok. Dom flesta lever på svältgränsen sen alla handelskepp som försökt ta sig in i Regensburg dom senaste åren blivit nerskjutna.   När hälften av bönderna försvann till kriget och handelsfartygen slutade komma så har vi fått svälta istället.

Så här sitter jag utan fru eller levande vänner och jobbar ihjäl mig på en enmans advokatfirma. Vad skulle man kalla mig? En ensam hopplös arbetsnarkoman?  Men vad ska man göra kära dagbok ? Jag är inte redo för att kasta in handuken en!

Vi ses imorgon! Godnatt dagbok