Jag heter Ingrid Richter och är uppvuxen och nuvarande bosatt i Regensburg i Tyskland. Jag har sökt jobb och min dröm är att gå i min mors fotspår och bli skådespelare. Det har varit krig och jag hoppas att det är över för all framtid nu. Ni förstår, jag har varit så rädd. Mina föräldrar satt bara hemma och orade sig, de pratade knappt med varandra, och jag fick inte gå till skolan. Vi alla har varit så ledsna över min systers död.
Det var bara en vanlig måndagmorgon och vi skulle gå till skolan, då det hände. Jag och Anja, min lillasyster hade precis gått ut från huset, då jag kom på att jag glömt min bok hemma. Jag sa åt Anja att gå i förväg medans jag sprang upp och hämtade min bok. När jag kommit in så hörde jag världens smäll, marken under mig skakade och jag tittade snabbt ut genom fönstret. Jag såg en liten tjej ligga där på gatan omringad av en massa blod och människor började samlas runt henne. Jag insåg inte att det var min syster som var död förrän vi var på sjukhuset. Det fick inte vara sant. Inte hon! Min älskade syster.
Efter den dagen så förändrades allt i våran familj. Jag hörde mor gråta inne på toaletten varje dag, och far bara satt där och stirrade in i väggen dagarna i ända. Jag själv grät lite då och då men kände mig mest som en förlorad dotter. Jag kände mig också död. Jag hade bara ett halvt år kvar i grundskolan då, men efter vad som hände så fick jag inte gå klart det, så jag fick istället hemstudie och gick knappt ut på ett år. Det var en jobbig tid att klara allt.
Nu är det tre år sedan denna tragiska händelse inträffade och kriget är som sagt slut. Det känns så skönt att nu kunna gå ut nu och umgås med mina vänner. Jag brukar gå till biblioteket ibland när jag känner mig ledsen, jag och Anja gick ofta dit och läste böcker, hon älskade att läsa, precis som jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar