Kära Dagbok!
Glädje. Lycka. Livslust. Mitt liv är på den rätta platsen och jag skall hoppas att det så förblir. Mina söner har nu börjat skolan igen och deras kunskaper har ikke försvunnit även fast de svåra tiderna givit minnen vi aldrig kommer glömma. Dock är vi ikke rika, somliga dagar har vi knappt mat på bordet men jag är trygg igen och mina barn och min fru är trygga. De slipper vara rädda när de går till torget för att köpa mjölk eller bröd. Jag kan andas lugnt och kan äntligen återgå till ett normalt liv. Trots att gatorna är sönderbombade och många hus är trasiga så lever jag och det känner jag är något att leva för, jag klarade mig igenom den värsta tiden i mitt liv och jag skall ikke låta fler år gå till spillo åt sorg och ilska. Mina grannar och vänner är deprimerade och lär aldrig bli desamma, de ser inte på livet på samma sätt som jag. Jag vill vara glad för det jag har, inte vara ledsen över det jag förlorat. Men jag må säga att jag hade tur, hela min familj överlevde katastrofen. Många av mina vänner har förlorat många familjemedlemmar och de har ingenstans att bo. Jag har tak över huvudet och även om mitt hus är slitet och inte håller värmen lika bra så fungerar det för oss.
Jag minns när jag fick dig, morfar gav dig som en present innan han gick över till andra sidan. Jag hade dig i min bokhylla innan kriget, men gömde dig och några andra av mina favoritböcker när kriget bröt ut, av rädsla att någon skulle förstöras. Som tur var klarade sig alla mina böcker, så när jag sedan ställde tillbaka dem fick jag idéen att börja skriva i dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar