Vem är Jetta Von Bismarck?

Vem är jag? Det är en klurig fråga? Jag är ung men jag är ändå gammal, 22 år för att vara exakt. Jag drömmer om ett liv som jag kan leva och styra själv utan att någon eller något utanför påverkar. Men i dessa tider är det svårt att vara en oberoende kvinna.
Min familjesituation har alltid varit lite svår. Med min egen jag inte mycket tid han var alltid så upptagen. För en läkare som han var fanns det ingen tid att förlora över till annat under kriget även om han nu hade pengar. Ville han hjälpa folk. Min far hade endast tid för mig då han skulle se till att jag genomförde mina studier korrekt och att skötte mig väl. Min far hade alltid uppmuntrat mig att gå följa i hans fotspår men  att ändå vara en oberoende kvinna. Nu på senare tid ( kan jag förstå att han hade goda avsikter men att han visade dem på ett lite annorlunda sätt än andra.
Då kriget bröt ut insåg jag att jag nog en dag skulle ha bra nytta av min sjukvårdskunskaper. Alla de som hade dött, det var de som fick mig att fortsätta mina studier. Jag ville så gärna hjälpa människor som min far så jag gick och utbildade mig till sjuksköterska och min fars dröm gick i uppfyllese jag följde hans fotspår även om jag hade velat skapa mina egna.
Men min lycka över krigsslutet varade icke länge för mig. Ty nu tre månader efter krigets slut fick jag reda på att min far snabbt hade insjuknat i en obotlig sjukdom och att han nu hade gått bort. Med detta brast mitt hjärta och jag visste att jag var tvungen att färdas hem och för att vara vid min mors sida. Det var innan resan hem jag fann dig. Då jag fick beskedet bodde jag i en liten lägenhet som tillhört min farfars bror Otto Von Bismarck. Högt uppsatt i militären som han var han en rik man. Min far sa alltid åt mig att kalla honom endast Von Bismarck som någon slags kunglighet.
I alla fall där under en trasig golvplanka fann jag dig kära vän. De stod dock inte mycket i dig dock stod det med fin stil ”min och endast min och se till att ej ifrågasätta, Von Bismarck” Jag förstod att den tillhört Otto men jag ej vad han menade med sitt citat. Svaret på min undran har antagligen följt med min släkting i graven.  Men nu är vi på väg hemåt. Regensburg; jag är  tillbaka!  Till där min resa började, till min lilla hemstad. Kanske är mina äventyr slut innan de ens hunnit börja. Men drömmarna de lever kvar.