Vem är Salomon Weiss?

 Idag så är det ett år sedan far dog i kriget. Jag saknar honom oerhört mycket och känslan av att inte ha en far är plågsam.

Jag försöker varje dag att hjälpa mor och syster med hemsysslor och annat, bara för att få dem att tänka på annat än hemskheter. I skolan så går det sämre än vanligt, och mina lärare börjar att oroa sig för hur det ska gå för mig.
Mor är ett vrak, och ligger bara i sängen hela dagarna. Jag får bära upp frukost, lunch och middag till henne, utan att ens få ett litet "tack".
Gör jag något litet fel så skäller hon på mig och syster Elsa, även fast Elsa är 9 år yngre än mig och inte gjort något fel. Jag låter henne, för att jag inte vågar säga till henne.
Jag vågar absolut inte att motsäga min egen mor, det är ju absurt. Elsa är för sig själv varje dag, och vill helst inte prata med någon förutom mig.
När mormor och morfar hälsade på för två veckor sedan så sa hon inte ett ord på hela den eftermiddagen. Att mor och syster är på detta vis får mig att känna mig ensam.
Far var den enda jag kunde prata med förut, och nu är han inte här. Jag är den enda som över huvud taget försöker att starta en konversation nu för tiden, men tillbaka så får jag endast suckningar och ledsamma blickar.
Jag försöker bara att vara en bra son, som tar hand om sin familj när far inte är kvar längre. Jag har blivit mannen i huset, och det känns som ett stort krav som jag inte kan leva upp till.
Om dagarna så brukar jag ofta stå och kolla mig i den stora, guldinramade spegeln som finns på vindsvåningen. Då brukar jag kolla på mitt ärr i pannan. Det fick jag när jag fäktades med min bästa vän Gustaf, och han råkade träffa mig. Jag förlät honom, och han har aldrig gjort om det. Dessutom så ser det rätt så häftigt ut.
Vårat hus har blivit till ett enda stort eko. Allt känns tommare. Jag brukar gå genom matsalen och ropa "hallå!" eller "hjälp!", och höra hur ekot sprider sig genom vardagsrummet, köket, och sen upp till sovrummen och mors kontorsrum.
Det som bekymrar mig är att mor inte bryr sig om jag behöver hjälp på riktigt eller inte. Hon älskar inte mig.
Imorgon är det min sjuttonde födelsedag, och då ska mormor och morfar komma hit. När det ser ut som det gör i vårat hem just nu så skulle jag helst inte vilja att dem kom.
Jag är Salomon Weiss. Jag är född, uppvuxen och bor i staden Regensburg. Jag tycker om svärd, sjöar och förstoringsglas i alla former och storlekar. I dig så ska jag skriva om vad som försiggår om dagarna, och hur jag känner mig. Just nu känner jag mig tom. Idag är ingen bra dag.