Jag vill inte leva här, jag kan inte andas här

20 maj 1925

Vad har hänt sedan jag skrev senast? En hel del faktiskt. Under hösten förra året kom USA och några andra länder till Tysklands räddning. De hjälpte oss med att betala krigsskadeståndet och de rustade upp Tyskland en hel del. Vi fick en ny valuta och jag såg på folket i Regensburg att det här kunde bli bra, folk var glada igen. 

Jag där emot tappade lusten på livet ett tag där under 1924 då jag slutade på mitt jobb. Jag fick svaren på varför en kvinna som jag skulle få så bra lön, min manlige chef ville ha en fru och han försökte övertyga mig om att jag var rätt person för det. Då sa jag upp mig. Efter 4 långsamma och ledsna månader som arbetslös kom en väninna till mig och sa att hennes man behövde personal på textilaffären nere på torget. Jag sa ja, och efter det blev allt bättre igen. 

Adolf Hitler, partiledaren för NSDAP satt i fängelse från i början av 1924 fram tills nu för någon vecka sedan. Det kändes som att det var ganska lugnt medans han satt inne, till och med min väninna som förlorade sin man för 2 år sedan började gå ut lite igen. Men nu är alla rädda igen, man vet inte om Hitler och nazistpartiet kommer kunna få en så stor makt igen. 

2 november 1928

Hitler har under senaste åren blivit mäktigare och mäktigare. Judarna vågar knappt gå ut länge. Under de senaste 3 åren har 10 judar dött i Regensburg. Nerslagna och  mördade av nazister. Jag är orolig för min väninna igen. Hon har nu slutat prata, det är för många minnen som hon inte klarar att ta.

Under slutet av 1928 fick jag ett paket hem på posten, de var från Regensburgs borgmästare som min man tidigare hade varit god vän med. På en liten pappersbit står det "Jag vill att du ska ha dessa böcker. De kommer få dig på bättre humör efter allt som har hänt, jag vet att din man skulle gillat dem." I den låg två böcker, "Mein Kampf" står det på framsidan, författare: Adolf Hitler. Jag tog upp böckerna, bläddra lite i dom för att se vad den handlande om, inte för att jag hade speciellt höga förväntningar, men jag var ändå nyfiken att se hur den där Hitler tänker. Jag läser en sida från boken och det räcker. Jag vågar inte slänga dem, det är en stor bok för nazisterna och om de skulle få reda på de skulle jag bli dödad. Jag gömmer böckerna i en låda i köket.

27 december 

Min väninna dog inatt. Självmord. Hon hittades hängd i sitt hem. Hon orkade väl inte mer. Jag kan inte beskriva den sorg som jag känner just nu. Trots sorgen måste jag gå till jobbet, det här är inte en bra dag.

11 juli 1929

Ett kaos har brutit ut i Tyskland igen. Det är nästan värre än vad det var förr. Under början av året gick USA igenom en börskrash ock de kunde inte längre hjälpa Tyskland att betala. Det ledde till att vi gick över till fattigdom igen. Fler och fler har nu börjat tvivla på ledarna av landet och det har lett till att fler har börjat tro på Hitler och det han säger. Jag vet inte längre om jag kan tro på Tysklands framtid, inte så länge det är så här iallfall. Jag trodde tyskarna var smarta men om det nu är så många som tror på det den där mannen säger så börjar mitt hopp för det tyska folket försvinna. Igår kom 3 män in i textilaffären där jag jobbar, deras kläder visade att de var nazister, hatkorsen på deras jackärmar gjorde mig illamående. De ville hänga upp kampanjaffischer, min chef Johannes sa att det var okej att de gjorde det. Jag blev väldigt förvånad att han av alla tillät det. När männen gick iväg gick Johannes fram till affischerna med Hitlers ansikte på och texten "Gör Tyskland helt, rösta på oss och vi gör oss av med Tysklands skräp", de menar judarna och alla andra Tyskland är emot. Johannes kollar sig omkring och sedan spottar han på affischerna. "Sånt här skräp ska inte få finnas i min butik." säger han och slänger in de i elden som brinner i vedspisen. Det visar sig att han bara sagt att det var okej att de hänge de där för han var rädd. Vilket alla som inte är nazist är, nazisterna tar över Tyskland.

20 mars 1933 

Nu är det slut på Tyskland. Hitler och hans parti blev under förra veckan landets ledare. Hitler är nu diktator i Tyskland, det var det första han gjorde, fler och fler har skickats till koncentrationslägren och jag vill inte ens föreställa mig vad som händer med de som är där. Jag låg och grät i en vecka efter valet. Jag vill inte leva här längre, jag kan inte ens andas här. Tyskland kan aldrig bli som förr. Nu måste jag hitta ett bra ställe att gömma dagboken, jag blir dödad om någon hittar den. 

4 maj 

Imorse vaknade jag av att min städerska Rut kom inspringande i mitt sovrum med skräck i ansiktet. "De kommer! De kommer! Nu är det slut med oss!!" Jag hör hur det bankar och låter från undervåningen. Jag springer ner och möts av 5 män med hatkorsen över jackärmarna som kastar mina böcker ner i en skottkärra som de ställt precis utanför dörren. "Vad tar ni er till!?" skriker jag och ser hur mina böcker slängs ut över golvet. "Die Fürer's order, alla böcker skrivna av de smutsiga folket ska genast brännas och försvinna!". (När de säger de smutsiga folket menar de judarna) Efter det svimmade jag i Ruts armar. När jag vaknade upp igen var männen borta och lika så var mina älskade böcker.