12 December 1924
Vårt Tyskland börjat sakta men säkert gå tillbaka till var det en gång var, Weimarrepubliken har fått ett stort bidrag från stormakten USA. Detta bidrag har gjort att vår svåra situation har gått mot det bättre, vi har redan börjat bygga upp vårt land igen och det känns som vi är på väg upp på fötter igen. USA’s bidrag samt att kraven på krigsstånden minskar, har gjort att min bar äntligen börjar få gäster igen och detta leder även till att jag inte behöver sälja lägenheten min. Vilken är en stor lättnad för mig, all oro jag haft det senaste åren har äntligen börjat släppa. Jag har råd med att leva ett normalt liv, dock är det inget lyxliv man får leva i dagens samhälle. Men jag har aldrig varit en krävande människa, utan har mest levt efter hur mycket min ekonomi klarar. Men det har alltid räckt för mig, jag har aldrig förstått meningen med lyxliv.
7 Januari 1925
Hitler har nu äntligen kommit ut ur fängelset och jag tror att detta hjälper oss ännu mer mot en förbättring. Dock har det sänkt deras starka aggressiva attityd, vilket är en besvikelse. Det var den som jag ansåg vara det starkaste hos dem, dock förstår jag att det var något de måste göra. Det är starka krav på dem från samhället, kommunisterna blir allt mer osäkra på att det är dem som ska vinna framtida val. Och om jag vore kommunist skulle jag känna oron, men nu står jag på den säkra sidan. Som min far alltid sa ‘’ Det säkra, före det osäkra’’.
6 Juni 1925
Hitler har börjat sprida sin kända bok ‘’ Mein kampf ‘’, det verkar vara ett mildare sätt än deras innan starka aggressivitet Jag själv lyckades få ett exemplar, vilket står fint i min bokhylla. Boken är intressant, att följa en sådan mäktig och klok människa. En dag vill jag se mig hos nazisterna, dock är fortfarande min rädsla något som håller mig tillbaka. Jag kan känna att frustration uppkommer, dock vet jag inte hur jag ska kontrollera det då jag är frustrerad på mig själv. Jag har nog aldrig känt denna känsla, jag har aldrig stått i vägen för mina egna drömmar. Jag vet inte hur mina känslor ska kunna kontrolleras. Detta är något jag måste ta i tu med nu, snarast.
8 Augusti 1926
Det har inte hänt mycket sen senast. Baren börjar gå ännu bättre än tidigare, vilket har lett till att ekonomin blivit stabilare. Jag har även tacklat mina känslor och har tagit steget in i NSDAP, vilket gör mig stolt. Dock vet jag inte hur mina nära kommer reagera, alla är så emot Hitler. Men jag förstår inte varför, han är en stark person med bra tankar och åsikter. För mig är det en självklarhet att han ska styra vårt land, men det är det inte för alla. Vilket fortfarande är oförklarligt att människor kan vara så dumma. Men detta är något de får ångra i framtiden.
9 September 1928
Idag har jag hjälpt NSDAP att sprida ‘’ Mein kampf’’, vilket var en stark glädje för mig. Jag kände mig stolt när jag gick bakom Hitler och nazisterna, dock var inte mina nära lika stolta när de såg mig med dem. Man såg besvikelsen i deras ögon, men det är ingenting jag tänker oroa mig för nu. Jag har gjort det som var närmast mitt hjärta, det som kändes rätt. Och det är huvudsaken för mig, att jag kan vara stolt över mina åsikter och tankar. Precis som vår ledare.
14 November 1929
Detta är ett utav de mest tragiska åren på senare tid, börskraschen har påverkat vårt land något enormt. Min bar har gått i konkurs, så jag har varit tvungen att stänga igen den. Lika så har min lägenhet blivit såld, jag vet inte vart jag ska ta vägen. Arbetslösheten har aldrig varit så kraftig som den är nu, så att söka ett nytt jobb är inget alternativ. Jag ska söka mig till Hitler för förslag, möjligtvis ett husrum hos någon av de andra.
16 December 1929
Jag bor just nu hos en av de andra medlemmarna i NSDAP, tills jag kommer på fötter igen. Dock tillbringar jag mesta delen av min tid på gatorna, med Hitler och NSDAP. På grund av börskraschen börjar landet tvivla på våra nuvarande ledare, vilket leder till en stor fördel för oss nazister. Dock går valen fortfarande inte riktigt som vi vill, då vi vill få in Hitler. Men samhället säger nej. Vi får se hur det blir i framtiden. Men vi växer stadigt.
5 Maj 1931
Alla mina närmsta har sagt upp all form av kontakt med mig, men jag känner mig inte ledsen för det. Jag känner mig starka än någonsin. Vårt parti är starka än någonsin, nu ska vi in i riksdagen.
13 Juli 1933
Vi har äntligen vunnit valet! Nu sker allting väldigt snabbt, precis som jag och alla andra i vårt parti hade förväntat oss. Det har stiftats många nya lagar, samt att alla våra motståndare har skickat till koncentrations läger likaså judarna. Vilket är något jag tycker är ganska tragiskt, men Hitler säger att det måste göras och det förstår jag. Vi har även sett till att tvångsstreilisera alla handikappade och kronisk sjuka, vilket jag tycker också är väldigt tragiskt, men det är något som måste göras likaså.
25 September 1933
Vi har börjat bränna alla judarnas böcker på bål, för att inte sprida deras tro och tankar. Äntligen börjar vi få tillbaka våra starka identitet, vi blir vårt gamla Tyskland igen.
16 November 1933
Demokratin har försvunnit, jag börjar tro att Hitler har börjat bli maktgalen. Men det finns inget annat än att tiga i nuläget, jag vill inte riskera att hamna bland judarna på koncentrations lägret. Då står jag hellre tyst bakom Hitlers starka armé. Alla tiger för att få leva i nuläget, men jag tänker erkänna att skuldkänslorna börjar komma ikapp mig. Det finns ingen man kan prata med detta om, alla delar Hitlers åsikt. Så att erkänna mina tankar, riskerar döden för mig. Så jag tänker vara en feg person, även fast det gör mig ännu mer frustrerad än var jag var innan. Jag börjar undra vad jag gett mig in på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar